Religionens nya synlighet

fof_cox_200De senaste händelserna i världen har aktualiserat religionens betydelse för människor. På gott och ont. Även i det sekulariserade Finland blir religionen mer synlig igen. Kenneth Grönroos skriver här om forskarnas tolkning av det förändrade läget.

Religion som syns och hörs

Religionens synlighet tycks engagera. Frågorna om ”Den blomstertid…” på skolans vårfest, turban på jobbet eller muslimska kvinnor som bär slöja är ofta i nyhetsrubrikerna.

Religion som syns och hörs berör och väcker känslor på grund av uppfattningen om att religion tillhör det privata och det offentliga skall vara sekulärt. Den gränsen blir allt mer porös om man får tro framtidsforskarna

Det pågår en intressant diskussion om religionens nya synlighet inom forskarkretsar också här i Norden.  För en tid sedan hölls ett seminarium i Uppsala universitet (Religion and SocietyResearch Center, CRS) Seminariets tog avstamp från boken: Religionens offentlighet  (Artos) som kom ut 2013.

Efter en lång period då man ansett religion vara ett döende fenomen uttrycker många religionssociologer sin överraskning av religionens återkomst och synlighet.

Senare delen av 1900-talet förde med sig en återuppståndelse av religion över hela världen/The late 20th century has seen the global resurgence of religions around the world (The Clash of Civilizations p.64, Samuel Huntington)

Den nordiska paradoxen

Anders Bäckström prof. i religionssociologi i Uppsala använder inte så gärna uttrycket återkomst utan talar om religionens nya synlighet eftersom han menar religionen inte försvunnit bara bytt skepnad.

Han talar om den ”Nordiska paradoxen” som innebär en hög grad av religionstillhörighet och låg grad av explicit religionsutövning. (I USA uppger sig 90% som religiösa medan motsvarande tal i Sverige är 30%)

Bidragande orsaker till denna paradox är enligt Bäckström:

1. Protestantismens idé att se kyrkliga institutioner som ett onödigt hinder för individens gudskontakt

2. Vår betoning på självständigt och rationellt tänkande person i en pluralistisk kultur

3. Vår lagstiftning som ger individen stor frihet att välja och konsumera.

Det har skapats en privat religiös sfär och en offentlig sekulär sfär, men den pågående värderingsförändringen gör att gränsen mellan den privata religiösa sfären blir allt mer porös.

Denna pågående förändring är en av samhällsvetenskapernas största överraskningar.

Religionen försvinner inte

De stora ”sekulariseringsprofeterna” från 1970-talet Harvey Cox och Peter Berger talade övertygande om en tilltagande sekularisering och att religionen betydelse successivt skulle avta och småningom skrumpna bort. Man såg då sekulariseringen som ett bestående fenomen i de moderna västerländska samhällen. Denna process gör att allt fler kulturella och samhälleliga sektorer avlägsnas från de religiösa institutionerna och symbolerna.

Bl.a. Peter Berger hävdade att ju modernare ett samhälle blir, ju mindre betyder religionen för allt fler människor.

En av Tysklands ledande filosofer, Jürgen Habermas, hävdade länge att religion inte hör hemma i det moderna samhället. Men hans tankar kring religionens roll i samhället har ändrats på många sätt under hans livstid. Medan den unge Habermas betraktade religionen som ett utdöende fenomen, ser han nu sekularism och religion som två samtidigt existerande fenomen. Han hävdade bl.a. att religion har slutat vara en privatsak och att den de fakto tar politiska anspråk och driver kultur- och värdefrågor i en allt högre grad.

Religionen är här för att stanna, sa han, och måste därför betraktas också som en deltagare i samhällsdebatten  Det blir allt färre som ser modernitet och religion som varandras motsatser.

I det postmoderna samhället är det inte nödvändigtvis så att religion är förknippat med något som man måste göra uppror mot.

De-sekularisering

desec_ber_200Peter Berger såg redan i slutet av 1980-talet att trenden vänt. Religionen – både nya och gamla versioner – visade sig inte bara växande utan mer aktiva än under tidigare perioder speciellt i USA. Han noterade att religion fortfarande är en stark social kraft men konstaterade också att det finns en växande pluralism vad gäller form och kultur.

Vad dessa framtidsforskare säger är att de religiösa uttrycksformer som varit förhärskande inte längre är självklara. Det vi ser idag är att influenser från olika delar av världen mixas med helt individuella varianter av religion.

Bergers bok Desecularization of the World (De-sekulariseringen i världen) behandlar den växande religiösa aktiviteten i världen som helhet. Men han konstaterar även helt riktigt att Europa inte upplevt en liknande andlig vitalisering som övriga världsdelar.

Men visst kan det skönjas en del intressanta förebud för en större religiös aktivtet även i vår egen världsdel.

Harvey Cox bok The secular City var obligatorisk läsning för oss som studerade på 70-talet. Han utgick från att framtiden innebär en massiv marginalisering av kyrkorna men hävdade att ”God is just as present in the secular as the religious realms of life”.

Han har de senaste decennierna studerat snabbt växande andliga rörelser i världen. Hans bok om pingströrelsens explosiva tillväxt Fire from Heaven (Eld från himlen) utkom 1996. Där skildrar han sina iakttagelser i fem världsdelar om hur Pingströrelsen i alla dess former har ”ritat om den religiösa kartan i världen”.

Trons framtid

fof_cox_200I samband med sin pensionering som professor i religionssociologi på Harvard Universitetet 2009 publicerade Cox sin senaste bok The Future of Faith (Trons framtid).

Även om det finns inslag i hans resonemang som är främmande för mig rycks jag med i den hisnande resa genom kyrkohistorien han gör och där han visar på de paradigmskiften som tidigare skett. Han hävdar att vi är mitt uppe i ett sådan förändringsperiod.

Han resonerar så här: Under den första kyrkans tid var det Jesu budskap om Guds rikes shalom/ fred och hoppet om en ny värld som var centralt. De kristnas fokus låg på gemenskap och relationer, mer än trosbekännelser, dogmatik och organisation. Tron handlade, enligt Cox, om bävan och förundran (eng.:awe) inför mysteriet och undret.

Därefter följde något han kallar för The Age of Belief (Trossatsernas tid). Denna period varar i 1500 år och kännetecknas av trosbekännelser, teologiska strider och önskan att definiera sin tro dogmatiskt och uppnå ”den rätta läran”.

Vi lever nu enligt boken Future of Faith i Andens tid (The Age of the Spirit) där religionen byter ansikte och alla religiösa system genomgår stora reformer. Enligt Cox blir religiösa mänskor mindre dogmatiska och mer praktiska. Man är mer intresserad av att finna hållbara etiska ramar och andliga discipliner är att bekänna sig till ett visst lärosystem. Han hänvisar till olika post-moderna andliga rörelser.

Man må ha vilken uppfattning som helst om Cox och innehållet i hans bok Future of Faith så tror jag att det är viktigt att lyssna till framtids- och samtidsforskningens iakttagelser. Jag tror vi alla behöver inse att kyrkornas verksamhetsförutsättningar förändrats snabbt.

Försök att analysera orsakerna till religionens återkomst

coc_hun_200Trots att tekniken förändrat världen och utbildningen vidgat perspektiven har inte mänskans andliga sökande eller längtan försvunnit någonstans. Den söker nya vägar och som någon av dessa forskare konstaterar: 1900-talets slut visade oss på ett dramatiskt sätt att ”människan inte lever enbart utgående från sitt förnuft”  ”the man does not live by reason alone”

Det finns en växande kollektiv frustration och oro över alla förändringar pga bl.a. sekulariseringens effekter.

Gilles Kepel som bl.a. skrivit om islamsk expansion konstaterar följande: Livet fragmenteras mer och mer, de sociala sammanhang och nätverken blir svagare.  Idealismen och fasta värderingar smulas sönder. Fenomen som tidigare ansågs vara fel idag får bred social acceptans. Kriminaliteten sprider sig och skrämmer likaså upptäcker man tomheten i konsumismen och materialism. Välfärdssamhällets sönderfall, splittrade familjer och dess konsekvenser skapar oro. Att kommunismen och andra ideologier misslyckats, kaos i skolorna…

Samuel Huntington noterar för sin del att det finns ett sökande efter efter nya ”källor för sin identitet” då kommunism och konsumism förlorat sitt grepp.

Man är på jakt efter former som kan ge livet och samhället stabilitet, och efter nya moraliska koder och regelverk som erbjuder mening och syfte åt livet.

Idag frågar många efter någon högre förklaring på varför vi finns här… (The Clash of Civilization)

En tid av förändring

Religionens återkomst kan också handla om att den egentligen aldrig har försvunnit, bara bytt form.  Religionen verkar ha funnits med hela tiden även i ett av de länder som räknas som de mest sekulariserade i världen. Det som händer just nu är att vi är i ett stadium av förändring.

De kristna kyrkornas kompetens behöver inför dagens utmaningar sträcka sig längre än dogmatik, liturgi och historia. Vi behöver odla intressse för samtidsorientering, kommunikation och kulturförståelse för att kunna tolka och förstå vår egen tid. Vårt uppdrag är att gestalta kristen tro men också kommunicera den. Att möta vår tids andliga sökande är ju en del av vårt uppdrag.

Vi har många intressanta och uppmuntrande exempel på det i vår egen världsdel: Det finns ”gamla” kyrkor som tagit sitt uppdrag på allvar och fått se tillväxt i gudstjänstaktiviteten.

Samtidigt växer nya kyrkor i London, Stockholm, Paris och andra europeiska städer som lagt vikt vid ”att bygga kyrka”, kommunicerar på ett språk och med en kultur som post-moderna européer förstår. Kyrkor som erbjuder nya koncept och framtoning har även haft överraskande framgångar – inte bara i Asien och Afrika utan här i Europa.

Det råder ingen tvekan om att vi måste räkna med att religionens nya synlighet kommer att öka snarare än minska i dagens Europa.

Vi har vant oss vi att tänka att i takt med modernitet  och utbildning skall den religiösa synligheten och identiteten nedmonteras. Men det tänkandet stöds inte längre av forskningen och den nya verklighet vi lever i.

Hedersdoktorn vid Uppsala universitet, den katolske kardinalen Walter Kasper, har sagt:

The discussion of the end of religion has now come to an end. The problem of the future is not religion but the world, where hope is much needed

Diskussionen om att religionen försvinner har nu kommit till vägs ände. Framtidens problem är inte religionen utan världen, där det finns ett stort behov av hopp.

 

kennethg4_12

Kenneth Grönroos
Pastor & ledarutbildare

De flesta böckerna kan skaffas från Amazon.co.uk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: