Biskop Michail Panotjko tolkad av Rauli Lehtonen.
Det finns 1500 pingstförsamlingar i den pingströrelse som biskop Michail Panotjko är ledare för. I Pingst Pastor Konferensen 2015 uttryckte han stor tacksamhet för den hjälp som Sveriges Pingst gett till den ukrainska verksamheten. Svenska missionärer har åkt till många länder. Den ukrainska pingstkyrkan har under de senaste 20 åren skickat missionärer till Ryssland och planterat över 1000 församlingar, hundra kyrkor och kapell har byggts. I republiken Tuva, norr om Mongoliet, finns det nu mer än 40 församlingar startade av ukrainska missionärer i Tuva.
Under de senaste 23 åren har Ukraina börjat vända sig mer mot väst. Det har inte upplevts som särskilt bra i öst. Men kyrkan har valt att välsigna och be för Ryssland. Just nu är det i Ukraina fritt fram att evangelisera och arbeta genom församlingarna.
I de östra delarna har det ju varit svårt, och flera församlingsledare har blivit dödade av separatisterna. Under många år infördes det ryska språket i de östra delarna. Ukrainarna där lät det ske. Vi visste inte då vad planerna var. Det formella skälet för striderna blev sedan att försvara det ryska språket och folket i de östra delarna. Man påbörjade också en propaganda som fick de ryskspråkiga att tro att de måste fly till Ryssland.
Alla kyrkor utom rysk.ort.kyrkorna blev plötsligt klassade som fiender. ”Död åt högra sektorn, död åt faschisterna, död åt sekteristerna (de evangeliska)” – var slagord på tankvagnarna. Sedan följde beslagtagning av egendom och fastigheter, tillfångatagande, misshandel och dödande av pastorer. Det officiella skälet var att de hjälpt den ukrainska armén, men egentligen var det för att de var evangeliskt kristna. Vissa områden och städer har nu återtagits av ukrainska armén och församlingarna har kunnat börja arbeta där igen.
Under den värsta krisen bad man mycket i de ukrainska pingstförsamlingarna, ordnade bönenätter, samlades i hemmen. I de östra delarna har församlingarna varit tvungna att gå under jorden, separatisterna är mycket fientliga mot alla evangeliska kristna. Många har haft det mycket svårt, en del av de äldre har t.o.m. dött av svält, även om församlingarna i Ukraina försöker hjälpa på olika sätt. Många har också lämnat områdena och tagit sig till Västukraina. Det finns ännu församlingar på Krim, i Donetsk och Luhansk.
Hur kan man då älska sina fiender i praktiken i en sådan här situation? Det behövs mycket nåd och kraft, men också en insikt om den kamp som förs i andevärlden. Vi har egentligen inga onda tankar om Ryssland eller ryssarna. Ukraina vill inte skjuta och döda separatister eller ryssar. Vi är ledsna över att Ryssland agerar som man gör. Vi är också ledsna över vad som händer i Ryssland framöver. Men bättre att lida och glädjas med Gud, än att glädjas med djävulen.
Under åren har pingstkyrkan också blivit inkallade tillsammans med övriga kyrkoledare att samtala med Ukrainas ledare och man har gett råd och försökt förmedla vad man upplevt som Guds tilltal till folkets ledare. Den tidigare presidenten lyssnade tyvärr inte på kyrkoledarna. Tanken är ändå den att kyrkan inte ska påverkas av världen utan kyrkan ska påverka världen, samhället.
Några tankar av biskopen:
Matt 5:13 Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen?
Hur påverkar vi vår värld om vi inte har ”sälta”? Om man lägger till tillsatser förlorar saltet sin effekt… T.ex. föräldrar behöver ”saltet” för att kunna fostra sina barn. Det är inte staten eller församlingen som ska fostra dina barn, det är föräldrarnas ansvar. Samma sak med pastorerna – deras uppdrag är att påverka församlingarna, människorna – då behöver saltet ha sin sälta. Kraften från den korsfäste Kristus genom den helige Ande. Sök Guds vilja och kraft varje dag! För pastorn har ansvar för ”fåren”.
pingstfi 