Undrar du vad pingstkyrkan är för en kyrka? Varifrån har den kommit och varför? Vad skiljer pingstkyrkan från lutherska kyrkan? Vad är typiskt för den nordiska pingstkyrkan?
Du hittar samlad information om just det här i kortfattade svar på frågor i 38 olika ämnen på pingst.se. Där finns också länkar vidare till ytterligare studiematerial så det är lätt att hitta mer att läsa om man blir extra intresserad av något särskilt ämne. Det är den centrala pingstportalen Pingst.se i Sverige som samlat de här ämnena på sin sajt och för den som är obekant med pingstkyrkan/pingströrelsen är det här en bra startpunkt.
Den finlandssvenska pingstkyrkan/pingströrelsen har gemensam historia med pingst i Sverige och delar både teologi och kultur och samarbetar på många sätt. Därför är de här frågorna representativa även för pingstförsamlingarna i Svenskfinland. När det gäller teologi och praktiska uttryck för tron, i alla fall. I detaljerna kring pingströrelsens historia har förstås den finländska pingstförsamlingarna sin egen berättelse.
Här ett smakprov på svar på frågor som du hittar på pingst.se/fragor:
Fråga: Hur ser ni på människan?
Vi tror, liksom alla kristna, att människan är skapad av Gud till att vara Guds avbild. I varje människa finns något av Guds eget väsen nedlagt. Människans förmåga att älska speglar Guds egen kärlek, människans kreativitet och skaparlust är en reflex av Guds egen skaparglädje. I detta att varje människa är en Guds skapelse ligger också hennes värdighet. Varje människa har ett fullständigt mänskligt värde, även om hon är gammal och inte kan arbeta eller har funktionsnedsättningar som gör det svårt för henne att fungera i samhället. Människans värde beror inte alls på vad kan prestera.
Samtidigt som människan har denna unika roll som Guds avbild så är hon också en del av hela Guds skapelse, jorden och universum. För hela skapelsen vittnar om Gud, hans allmakt, visdom, fantasi, skaparlust och kärlek. I denna skapelse har människan ett speciellt ansvar att vårda och sköta jorden, att förvalta den på ett gott sätt.
Till denna i grunden oerhört höga och positiva synen på människan kommer dock insikten att människan med sin fria vilja kan välja bort Guds gemenskap ur sitt liv. Synden är en realitet att räkna med, och människan kan på avvägarna från Gud verka kunna bli hur ond som helst. Behovet av omvändelse till Gud, nåd och förlåtelse är viktiga delar i Pingströrelsens förkunnelse.
Pingströrelsens syn på människan, synden och frälsningen finns utförligt behandlad i skriften Människan, i serien Trons hemlighet som ges ut av Teologiska nätverket i Pingst. Den finns att ladda ner gratis, klicka här
Fråga: Hur definierar Pingströrelsen dopet och varför praktiseras endast troendedop?
Vi ser dopet som den akt där människan överlåter sig till Gud, bekräftar och fullföljer sin omvändelse. Gud själv har till dopet knutit löften om förlåtelse för synd och givandet av Helig Ande. Dopet är en del i själva frälsningen.
Vi döper enbart troende människor därför att det är det enda dop som är omskrivet i Bibeln. Vid varje berättelse om dop i Nya Testamentet gäller texten människor som själva lyssnat till förkunnelsen, kommit till tro och valt att bli kristna. Det finns inga ord om att bära fram små barn som inte själva har någon chans att ta ställning och välja om de vill följa Jesus eller ej.
I Pingströrelsen sker dopet genom nedsänkning, dvs. den som blir döpt doppas helt och hållet ned i vattnet. Det kan ske utomhus i en sjö eller i havet om sommaren, men också inne i kyrkan. I alla Pingstkyrkor finns en dopbassäng som kan fyllas med vatten och som är stor nog för dop av vuxna på detta sätt. Vi menar att detta sätt stämmer med Bibelns undervisning. Bilderna om att ”begravas” och ”uppstå” blir tydligare med ett nedsänkningsdop, och själva ordet dop betyder just ”doppa ned i” eller att fullständigt ”omslutas av”.
Om någon blivit döpt som barn men senare i livet kommer till personlig kristen tro och omvänder sig till Jesus Kristus så döps en sådan person till Kristus. Vi ser det inte som ett ”omdop”, utan menar att detta som görs i vuxen ålder efter egen bekännelse och eget beslut är det bibliska dopet. Man kan säga att spädbarnsdopet då underkänns och inte betraktas som ett egentligt dop. Alla de kristna vänner som är döpta som spädbarn och som verkligen accepterat sitt dop sedan de blivit vuxna respekteras förstås med den tro de har, och är välkomna att delta exempelvis i nattvardsfirandet i en Pingstkyrka.
Pingströrelsens syn på dopet behandlas utförligt i skriften Dopet i serien Trons hemlighet, som ges ut av Teologiska nätverket i Pingst. Den finns att laddas ner gratis, klicka här
pingstfi 
Jag ber om ursäkt men jag undrar om man kan få syndernas förlåtelse hur många gånger som helst? Jag känner flera människor som tillhört och tillhör pingstkyrkan. Några av dem har gått ur er kyrka många gånger och kommit tillbaks, sedan sagt att man fått syndernas förlåtelse. Trots många grova brott. Förlåter gud upprepade grova synder gång på gång?
Viktig fråga, Roger! Det här med syndernas förlåtelse har kristna brottats med i 2000 år – och tolkningarna har pendlat allt mellan att förlåtelsen ska förtjänas med goda gärningar och att nåden ges gränslöst, villkorslöst åt alla. Sanningen är antagligen (som vanligt) nånstans mitt emellan. Nåden ges åt alla som tror på Jesus, omvänder sig och ber om förlåtelse (och menar det). Jesus var noga med att betona att förlåtelsen ges generöst (t.ex. 70 gånger 7 i Matt 18:21-22), sedan är det olika hur den tas emot. Paulus diskuterade ofta samma fråga, t.ex. i Rom 6 där han frågar om det är ok att fortsätta leva i synden eftersom vi ”lever under nåden” – och på det svarar han ”Verkligen inte!”. Tanken är – så som jag förstår det – att vi genom Guds förlåtelse kan få börja leva ett nytt liv tillsammans med Jesus och att vi genom den Helige Andes närvaro och kraft kan lämna synden/rna och lära oss att leva ett annorlunda liv, ett helgat liv. I praktiken vet vi – som du lyfter fram – att det inte är helt enkelt och rätlinjigt, tvärtom är det en ofta bökig process innan det nya livet tar skruv. Men från Guds sida finns den generösa nåden där för att ge förlåtelse gång på gång, sedan är det olika hur människor tar emot den. Det är naturligtvis ett missförstånd att tro att du kan leva i ”upprepade grova synder” och sedan gå till pingstkyrkan eller någon annan kyrka och bara ”kvittera ut förlåtelse” utan att det får konsekvenser. Men ofta handlar det också om människor som av olika orsaker är både trasiga och traumatiserade och därför har svårt att hitta vägen till ett helgat liv. De behöver mycket barmhärtighet från både Gud och människor. Även om Gud ständigt erbjuder sin nåd och förlåtelse till dem som uppriktigt ber om det så är det inte lika enkelt inom och mellan människor. Och därför skulle undervisningen om förlåtelse ofta behöva kombineras med ”själavård” som tar itu med de ”knutar i själen” som får en människa att halka tillbaka till gamla synder gång på gång.
Hej! Jag har en fråga som jag undrat om ett tag, det är hur lever man som person om man tillhör Pingstkyrkan? Undrar om det finns några skillnader som händer när man går med i Pingstkyrkan? Om det finns vad det är? Om inte kan det finnas? Uppskattas verkligen om ni hör av er!
Hej Zainab! Intressanta och viktiga frågor du ställer! Lite svårt att svara på frågan om skillnader eftersom det beror på vad du jämför med, vad du har för referens.
Men här några tankar: I Pingstkyrkan utgår vi från Bibeln som referens och hämtar vår kunskap om Gud och vägledning för livet från den undervisning som Jesus och hans närmaste medarbetare presenterar. Det innebär nog tydliga skillnader i sättet att tänka och leva jämfört med t.ex. en sekulärt inriktad människa eller en människa som tillhör en annan religion. Den stora skillnaden börjar med en personlig omvändelse från otro eller annan tro till tro på Jesus, vi betonar det personliga mötet med och relationen till Jesus genom den Helige Ande som ständigt är närvarande. Vi tror att alla människor är kallade till frälsning genom tron på Jesus och till ett liv tillsammans med honom och att varje troende är kallad till gemenskap med andra troende (församlingen) och att kallelsen också innebär att låta andra få veta om denna frälsning.
Jag skulle kanske behöva lite konkretare frågor för att kunna svara mer specifikt. Men grundläggande när vi tänker på hur en kristen vill leva är att det bygger på tre saker: Att lära känna Gud (livslång process) och leva utifrån sanning (tala sant, vara hederlig, söka rättvisa, jämlikhet osv) och kärlek (omsorg om andra, respekt, hjälpsamhet, osv). Det här är knappast unikt för just pingstkyrkan utan alla kristna som tror på Bibeln och på Jesus delar denna grundläggande syn. I Pingstkyrkan betonar vi den Helige Andes närvaro och kraft kanske lite mer än de flesta andra kyrkorna.
Hej Jag undrar vad pingstvänner tror händer 1. när man dör, lever man vidare i himlen som den man var som barn eller vuxen eller kanske som åldring om man får leva så länge? Finns tiden i himlen? Vad är det för sorts tillvaro där uppe? 2. Och är inte jaget/självet knutet till kroppsliga funktioner? Om själen är evig, varför minna vi inte något före livets uppkomst dvs innan vi hade en kropp som enligt mig är grunden för upplevelser och medvetande. 3. Och böner, är inte det en sorts OCD, ungefär som barn som hoppar över A-brunnar, en sorts saker man säger för att lugna sig själv? Man upprepar ett antal ord tyst för sig själv eller i en församling och tror att detta ska ändra på saker och ting. Gud finns alltså finns han etc 4. Om någon annan ber om en motsatt händelse än den man själv ber för, hur gör Gud då?
Hej! Vilka bra frågor du ställer! Sen kan jag förstås inte exakt svara på vad ”pingstvänner tror” eftersom det finns ganska stora variationer i tolkningar av Bibelns texter om t.ex. ”himlen”. Bibeln är väl inte så väldigt upptagen med att beskriva de sakerna i detalj, heller. Men här några tankar:
1. Den bästa referensen till att veta något om ”livet efter döden” och ”tillvaron i himlen” är Jesus – som bl.a. efter sin uppståndelse hade en kropp som man kunde ta på, men som också kunde uppenbara sig/försvinna plötsligt (Lukas 24)- likartad men annorlunda alltså. Han sa också i Joh 14: I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och slutligen ger Johannes 1 Joh 3:2 en påminnelse om att vi inte vet så mycket ännu: Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.
Sen kan man bara spekulera om hur det ”där uppe” – men de flesta hämtar väl sin positiva förväntan från t.ex. Uppenbarelesboken 21: Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och jag hörde en stark röst från tronen: ”Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.”
2. Om du menar våra tankar och ”psyket” så är jaget/självet visst kopplad till ”kroppsliga funktioner”, så mycket är uppenbart. Men då verkar Jesus ändå beskriva en tillvaro som är löskopplad från den fysiska kroppen t.ex. i Lukas 16:19-31 då han berättar om den rike mannen som dog och kom till dödsriket och såg och upplevde saker och talade. Jesus hänvisade också till tillvaron efter uppståndelsen i Markus 12:25-27: När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.
Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok vid stället om törnbusken hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte de dödas Gud, utan de levandes.
När det gäller själens eviga tillvaro så tror jag att den allmänna kristna tolkningen är att människans själ blir till då människan blir till – dvs. det finns inte en själens tillvaro före befruktningen/tillblivelsen. Evigheten har alltså en början för människan, men inte ett slut.
3. Bönen kan säkert uppfattas som ett ”mantra” som man upprepar för att lugna sig själv. Om man ser generellt på religionernas användning av böner så är det säkert så. För en kristen handlar bönen mera om ett samtal med Gud där man också lär sig att lyssna på Andens (Guds) tilltal. Sen har många kristna också många erfarenheter av att Gud svarar på bön – dock inte som svar på en ”besvärjelse” eller ”magisk trollformel”. Igen är Jesus det bästa exemplet på vad det betyder att be. Han drog sig ofta undan för att be: Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han var hela natten i bön till Gud. Lukas 6:12 – det gjorde han t.ex. inför större beslut. Eftersom lärjungarna såg att Jesu böner hade ”mer effekt” bad de honom lära dem be, Lukas 11:1: En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat, sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be.
Om Gud inte finns så är bön bara rabbel, om Gud finns och lyssnar och svarar blir det genast mer spännande och relevant.
4. Det är för väl att Gud inte är en automat som alltid svarar på allas böner som ju går kors och tvärs. För en kristen handlar det mer om att lära sig förstå vad som är Guds vilja och sedan följa Jesu exempel när han bad i Lukas 22:40: ”ske inte min vilja, utan din”. Eftersom han ju visste sitt uppdrag: Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig. Joh 6:38.
Det är ju det här som är så spännande med Gud (som uppenbarat sig genom Jesus och som är närvarande genom Anden) att det inte går att säga ”så här är och gör Gud” – vår kunskap är mycket begränsad, närmast obefintlig till en början. Men däremot inbjuder Gud oss in i en relation där vi får lära känna varandra.
Och Bibeln ger oss ändå en hel del tankestoff. Läs evangelierna i Nya testamentet för att lära dig mer om hurdan Jesus var och vad han undervisade om – särskilt med tanke på själen, himlen, evigheten, bönen och relationen till honom.
Tack för dina frågor och snyggt jobbat om du orkat läsa ända hit! 🙂
Tack för svar. Men det övertygade inte mig. För mig verkar det handla om att rabbla en massa ord för att lugna sig själv. Kanske funkar för vissa men det finns ju massor av andra saker man kan göra som att helt enkelt vara med andra människor, gå ut i naturen eller vara med djur. Att man ska rabbla ord ur viss en gammal bok och att det ska leda till att man får sitta i en park och lyssna på harpor i evighet känns inte direkt som någon tröst. Vad gör själen när den inte får några fysiska intryck längre eftersom kroppen inte är med där i paradiset? Och alla människor som inte är frälsta men som kanske varit underbara? Hur härligt är det i Paradiset om ens vänner och familj som kanske råkade ha ”fel” tro inte får vara med i Paradiset? Sedan verkar Pingstvänner försöka övertyga sig själva om att just de är de som ska få bli odödliga för att de upprepar vissa ord. Halleluja. Jesus, GVD etc. Varför skulle det ha någon effekt på vad som händer efter döden? Eller varför skriver vissa pingstpastorer att vi ska strunta i myndigheter om Corona och lyda Gud istället för att vara hemma och inte smitta varandra? Är det för att det inte spelar någon roll om man dör efter gudstjänsten? Om man är frälst kan man lugnt dö eller smitta några andra? Man är ändå säker på att få vara i det där paradiset som ingen vet vad det innebär?
Hej igen!
Vi har helt klart olika upplevelser kring t.ex. bönen. Jag har växt upp i en pingstkyrka där det var väldigt tydligt att bönen inte skulle handla om rabblande, med hänvisning till Jesus i Matteus 6:7-8: Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det.
Har inte heller upplevelsen av att man ber för att ”lugna sig själv”. Som jag ser det handlar det mer om att jag samtalar med Gud om allt – både glädjeämnen och bekymmer – och visst handlar det också om att be om hjälp för livet. Den lugnande effekten finns nog också där – precis som det lugnar att prata om bekymmer med en människa som både förstår och kan hjälpa – men det är inte det viktigaste syftet med bönen.
När det gäller livet efter döden så är det annorlunda än det vi nu känner till – även kroppen är då annorlunda, som Paulus skriver i Filipperbrevet 3:20-21: Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig. – Det blir annorlunda, men det handlar fortfarande om en kropp.
Vad händer med dem som inte tror på Jesus? Det är på riktigt en viktig fråga – och orsaken till att kristna (inkl. pingstvänner) ser det som oerhört viktigt att tala om Jesus för andra. Just för att vi tror att Jesus är vägen till evigt liv i himlen. Hans anspråk på att vara den enda vägen gjorde och gör fortfarande många frustrerade på honom, men om det är sant så är det ju viktigt att alla ska få höra om det, eller hur? Här vad Jesus sa i ett samtal med sina lärjungar i Joh 14:6: Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far.
Jag har inte träffat en enda pingstvän som trott att upprepandet av vissa ord skulle ge ”odödlighet”. Men du har rätt i att en del ord återkommer ofta i t.ex. gudstjänster. De har ändå ingen ”magisk effekt”, utan beskriver på lite olika sätt vad man läser i Bibeln och vad man tror och vad man har gemensamt i en gemenskap där man definierat betydelsen på just dessa ord. Kanske man kan se det som ett slags fackspråk som betyder något för dem som är inne i vokabulären, men som för den som hör det för första gången verkar obegripligt.
Varför ”vissa pingstpastorer ” skriver om att ”strunta i myndigheterna om Corona” vet jag inte. Har inte stött på sådana skriverier heller. Majoriteten av pingstpastorer och pingstkyrkor har nog följt instruktioner och restriktioner precis som de flesta andra. Församlingarna har ställt om sin verksamhet så att man noga håller avstånd, tvättar händerna, använder ansiktsmask och har maxantal på hur många som kan vara med på en gudstjänst. När det varit eller blir samlingsförbud har församlingarna digitala sändningar på Facebook och Youtube osv. Merparten av pingstpastorerna följer alltså noga med myndigheternas instruktioner och gör inte det till en fråga om ”lyda Gud”. Det är åtminstone vad jag ser när jag följer med pingstförsamlingarnas verksamhet i Norden.
Ha en bra dag!
Tack för svar. Men att återberätta samma bibelord gång på gång för att man då bevisar att man tror på Jesus är för mig en sorts OCD ungefär som när man tvättar händerna eller utför andra ritualer för att inget hemskt ska hända. Och vad är det man får göra i himlen då om många av ens älskade inte får komma dit hur snälla de än varit men i avsaknad av den här OCDn? Nej, det är bättre att göra det bästa på jorden. Allt annat är att rabbla besvärjelser för att man är rädd för döden. Döden är en del av livet. Att ge upp sitt ego är läskigt. Men det fanns ju inte innan vi föddes. Att sitta i något sk paradis låter inte för mig som något att eftersträva. Men vad vet jag. Och det finns pastorer som uttryckligen skriver att man ska lyda Gud istället för myndigheterna. Min gissning är att de vill ha publik för sitt ego. Egot är det som gör oss rädda och det som gör att pastorer vill stå framför en församling.
Och ytterligare en sak jag inte förstår: Hur kan man säga att man tror när man själv (eller den aktuelle pastorn) väljer ut olika avsnitt i Bibeln medan andra anses omöjliga att tro på för att tusentals år har passerat? Detta urval, vad styr det om inte egot och behovet av makt, man tror på det man vill tro på, men många delar väljer man bort. Skulle man tro på allt och göra allt som Gud kräver skulle man inte kunna leva i dagens samhälle som ju trots allt har många positiva trygga aspekter. Återigen. Det är egot som talar. Man vill tro för att få fördelar.
Det här med att läsa och förstå bibeln är precis som du beskriver det en rejäl utmaning och många läser slarvigt, tar genvägar och är tvärsäkra på att just deras tolkning är den bästa. Inte så lyckat. Det finns en hel vetenskapsgren för bibelförståelse (exegetik) – så även de lärda kan debattera olika tolkningar. Det är ganska uppenbart att vissa texter är skrivna för ett lokalt och tidsbundet sammanhang och andra är mer universella. Konsten att hålla de här sakerna isär är en livslång upptäcktsresa. Det finns de som ganska snabbt väljer vad de vill tro på, men det finns också de som uppriktigt med öppet sinne studerar för att förstå bättre och låter förståelsen vidgas över tid. Vi är ju olika på det sättet.
Jag menar att bibeltexterna bara tar oss lite närmare Fadern, Sonen och den helige Ande – och bara avslöjar en liten del av vem Gud är. Och att läsa bibeln utan sammanhang och eftertanke kan ge tokiga tolkningar. Men ändå är bibelläsningen som en inbjudan till att lära känna Gud personligen – och den processen kommer igång på allvar när du vågar be till Jesus om hjälp. Att våga tänka tanken att han är nära och vill prata med dig. Det är då äventyret börjar. Och det är mycket roligare än någon religiös ”OCD” som du beskriver det.
Hej igen, jag uppskattar dina svar även om jag inte delar dina slutsatser. Du resonerar med mig istället för att predikar. Tyvärr finns gott om pingstvänner som lever i en helt annan verklighet än vi andra där man ser vetenskap som satan. Det är detta som väckt mina funderingar. Själv är jag agnostiker. Det som gjorde mig upprörd var den här svenska pingstpastorns senaste FB inlägg som jag citerar henne nu: ”Guds frid, idag på morgonen när jag bad så kom tårarna och jag grät, Herrens tårar. Först över den nåd Herren visat mig. Jag förtjänar inte att få uppleva det jag upplevde denna helg, med så underbara Syskon och vänner i Herren och en härlig levande församlingsgemenskap i Herrens härlighet. Herrens härlighet och närvaro är så underbar. Det är bara nåd och ingen trodde att jag skulle finnas där jag är nu, inte ens jag själv. Sedan grät jag Herrens tårar över hans kropp, hans församling, häftigt grät jag. Detta är avfallets tid. Jag upplevde Herren säga att många kyrkor kommer att läggas ner. För de tror mer på myndigheterna och på regeringen än på mig. Senare läser jag detta, om att bara åtta personer ska få samlas. Även om denna siffra justeras uppåt nu så ställer visst många in ändå. De orkar inte kämpa. De ger upp. Nästa år blir värre än detta år. Och vi kan vänta oss vaccinationstvång, för fruktan för vad som ska komma över världen får även många kristna att böja knä för corona. Priset att vägra blir jobbet och inställda resor. Corona betyder krona, och detta är förloppet för chippet. Mentalt ställer människor in sig på att lyda och lägga ned gudstjänsterna, trots att Herren befallt oss att hålla gudstjänst. Daniel och hans vänner var fångar i Babel och nu kan vi säga att corona är en osynlig fiende som intagit hela världen och hela världen bävar. Babels kung lät göra en staty och krävde att alla skulle falla ned på en given signal och tillbe den. Men Daniels vänner vägrade. När de angavs och ställdes till svars sa de: Israels Gud som vi dyrkar förmår rädda oss ur din hand o konung. Men om inte ska du veta att vi ändå inte dyrkar era gudar eller vill tillbe dem. Straffet var att de slängdes bundna i en ugn som hettats upp sju gånger så mycket som vanligt, men någon som såg ut som en gudason gick med dem lösta ur repen i ugnen och de överlevde utan att ett hårstrå ens blev svett eller kläderna skadade. Vår Gud förmår rädda oss också ur fiendens hand, om vi litar på honom och hans löften. Att sitta under den högstes beskydd betyder att tro och förtrösta och lita på honom. Jag väljer att tro och förtrösta på den Gud jag dyrkar, Jesus Kristus, att han förmår rädda mig och vår församling från corona, men om inte så tänker jag ändå inte böja knä för corona. Oavsett om jag lever eller dör så tillhör jag honom, och oavsett om jag lever eller dör är jag hans. Han kommer snart att hämta hem sin brud, och jag längtar efter hans ankomst. Jag tror att den kommande härligheten blir större än den förra i den församling som håller ut och lyder Herren mer än människor. Två skördar växer upp. Jag vill tillhöra den skörden som hämtas av Herren. Det är dags att räkna på kostnaden. Gör det du också. Det blir värre innan förlossningen kommer. Den som håller ut till slutet blir räddad. GVE i Jesus Kristus Christina Bonnevier”
Och mer idag från samma pastor som ovan som verkar tro att pandemin är ett tecken på jordens undergång etc. Är det verkligen pingstkyrkans tro eller är det en människa som mår väldigt dålig? Hur hantera sånt? Gränsen verkar vara hårfin mellan tro och galenskap.
Dagens bibelord från Betaniaförsamlingen: ”Allt detta ska du profetera för dem och säga till dem: Herren ryter från höjden, han höjer sin röst från sin heliga boning. Han ryter högt över sitt land och höjer skörderop som en vintrampare över jordens alla invånare. Larmet hörs till jordens ände, för Herren går till rätta med hednafolken, han ska döma allt kött. De ogudaktiga överlämnar han åt svärdet, säger Herren. Så säger Herren Sebaot: Se, en ofärd går ut från folk till folk och en väldig storm stiger upp från jordens yttersta ände. De som blir slagna av Herren på den dagen ska ligga från jordens ena ände till den andra. Man ska inte hålla dödsklagan efter dem, inte samla upp och begrava dem, utan de ska bli gödsel på marken. Jämra er, ni herdar, och klaga! Vältra er på marken, ni ledare för hjorden, för tiden är inne då ni ska slaktas. Ni ska skingras och falla som ett fint kärl. Ingen tillflykt finns för herdarna, ingen möjlighet att komma undan för hjordens ledare. Hör herdarna ropa och ledarna för hjorden jämra sig, för Herren ödelägger deras betesmark och de fridfulla ängarna förstörs på grund av Herrens brinnande vrede. Likt ett ungt lejon drar han ut ur sitt snår. Deras land blir en ödemark på grund av förtryckarens svärd och hans brinnande vrede.
I början av Juda kung Jojakims, Josias sons, regering kom detta ord från Herren. Han sade: ”Så säger Herren: Ställ dig i förgården till Herrens hus och tala till alla Juda städer, till dem som kommer för att tillbe i Herrens hus. Tala till dem alla de ord som jag befaller dig att tala. Ta inte bort något från dem. Kanske kommer de att lyssna och vända om var och en från sin onda väg. Då ska jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra med dem på grund av deras onda gärningar.”
— Jeremia 25:30-26:3 SFB15
Jag känner ju inte den pastor du citerar så jag kan knappast ha så mycket åsikter om henne. Men för att ändå kommentera något om själva texten: Dels har vi här frågan om hur man läser profetiska texter som ursprungligen gällde ett historiskt sammanhang och som idag ibland tolkas gälla ett aktuellt skeende. Det kan ligga något i det, men jag tänker också att de lätt kan övertolkas och förståelsen blir då fel i slutändan. Dels har vi hennes berättelse om sina tankar och upplevelser under sin bönestund. Det är ju en mycket personlig upplevelse som hon tolkar som Herrens (Guds) tilltal. Igen, det kan ligga något i det och det kan också vara fråga om att hon övertolkar tankarna hon fick. Bibeln är tydlig med att ”profetiska tilltal” som människor uttrycker alltid ska prövas, dvs. betraktas kritiskt och bedömas utifrån om det bekräftas ske som det sagts.
Tyvärr finns det idag i både sociala och vanliga media fullt med konspirationsteorier och andra tendenser att tolka företeelser ur ett perspektiv som liknar logiken hos en människa som lider av paranoia. Det här har smittat av sig också till en del kristna som verkar ha lätt att ”tro” på vilda teorier. I kombination med Bibelns profetiska texter och egna profetiska tolkningar kan det bli ganska rörigt. Petrus (2 Petrusbrevet) beskriver tydligt skillnaden mellan det äkta ”profetiska ordet” och ”falska profeter” – så typ ”pröva allt och behåll det goda”.
Det är lätt att förstå hennes bekymmer över att församlingsverksamheten och människor hamnar i kris pga corona-pandemin. Det är ett bekymmer hon delar med många andra ledare och människor idag. Det bekymrar också mig. Sen blir det knepigare när hon tolkar myndigheternas anvisningar om att begränsa antalet gudstjänstbesökare och andra restriktioner som något som hindrar de kristna från att tro, ha gemenskap, fira gudstjänst osv. Som man då måste göra uppror emot. Den här tolkningen har ju varit populär också i USA där man också gjort t.ex. användningen av mask till nån sorts symbol för statligt förtryck. Det blir nog så absurt i förlängningen.
De flesta församlingar som jag följer med på media ställer inte in men om, som man brukar säga. Det firas gudstjänst via Zoom och andra kanaler, så hennes argumentation håller inte sträck om man inte är låst till att den enda gudstjänstformen är att samlas fysiskt i en lokal. Om man släpper den låsningen så finns det väldigt många variationer på det temat. Ett bekymmer mindre.
Pingstvänner och andra kristna människor, liksom agnostiker och andra vänner, är väl alla en mosaik av både kunskap och åsikter, slutsatser och tolkningar – ibland blir det ganska rätt, ibland trasslar vi till det i tanken. Men kan vi resonera om sakerna, fråga runt, tänka till och tänka om, så kan vi i alla fall hoppas på att vi blir lite klokare och lite mer insiktsfulla efter hand.
Tack för fint svar!