Under de senaste decennierna har vi fått många rapporter om hur snabbt pingströrelsen i Brasilien och i Latin-Amerika växer. Det stora antalet medlemmar i pingstkyrkorna innebär också att deras politiska ställningstaganden påverkar politiken i länderna. Det här väcker nu även Finlands Rundradios, YLE:s, intresse och man har därför gjort ett reportage från Brasilien – om hur, som man kallar det, ”neo-pentekostala” (uushelluntalaisuus) rörelser förändrar den politiska dynamiken. Man tar då en liten församling i ett våningshus som exempel på en rörelse som består av flera samfund med totalt sett mer än 20 miljoner medlemmar. Den lilla församlingen på drygt 200 medlemmar kan kanske ändå sägas ha en del karakteristika som kan förklara pingströrelsens fortsatta framgång i det tidigare så starkt katolska Syd-amerika.
Under de senaste 50 åren har den katolska kyrkans dominans med 80-90% av befolkningen minskat betydligt. I vissa sydamerikanska länder väntas andelen katoliker bli mindre än 50% inom något decennium om trenden fortsätter. Samtidigt har många katoliker blivit medlemmar i någon av otaliga pentekostala församlingarna. När pingströrelsen, som inte utgångsmässigt har någon politisk agenda, blir 10-20% av befolkningen, blir de ändå en politisk faktor som politiker måste ta på allvar och som påverkar vem som blir vald. Därmed har pingströrelsen också i förlängningen politisk influens, som nu i Sydamerika är en påtaglig samhällsförändring. Och det blir intressant t.o.m. för YLE i Finland, en påverkan även det.
Det som gör just Pingst i Brasilien intressant även ur nordisk synvinkel är att pingströrelsen där fick sin början av att svenskamerikanerna Daniel Berg och Gunnar Vingren kom dit 1910 och startade missionsarbetet i staten Pará och staden Belém. Enligt Wikipedia har Assembleias de Deus, som Berg och Vingren startade, numera 22,5 miljoner medlemmar.
Under flera decennier (från 1948 in på 1990-talet) arbetade även Lars-Erik och Ester Bergstén inom Assembleias de Deus i Brasilien. Familjen Bergstén var utsänd från Filadelfiaförsamlingen i Helsingfors. Medvetenheten om utvecklingen i pingströrelsen i Brasilien var därför ganska stor inom Finlands svenska Pingst under den senare halvan av 1900-talet. Idag är Pingst i Brasilien intressant också för samhällsforskare, politiker och media.
Pingst i Australien
Fenomenet med den pentekostala, eller pingst-karismatiska, kyrkofamiljens tillväxt har också noterats i Australien. Tidningen Guardian publicerade en artikel med titeln ”Today’s Pentecostals aren’t tongues-talking hicks – they are slick Australian exports”. I artikeln skriver de, inte helt förvånande, om Hillsong, men också om andra pingst-karismatiska församlingar som C3 och organisationen A21. Ett tecken på pingströrelsens närvaro i samhället är förstås också att premiärministern Scott Morrison (bilden, från Guardian) är pingstvän.
I artikeln så konstaterar man den ”moderna” framtoningen och den stora tillväxten, sedan är man förundrad och frustrerad över att pingstvännernas åsikter och ställningstagande inte är så politiskt korrekta och liberala som man i vissa sammanhang skulle önska. Men att pingströrelsen genom sin framtoning och uppenbara påverkan på många människor är här för att stanna (och växa) kan inte förnekas.
pingstfi 
Kommentera