Jag läste Joel Halldorfs bok ”Biskop Lewi Pethrus” under semestern, två år efter att den publicerades. När den kom ut fick den naturligtvis många recensioner där man dels analyserade boken men också mannen den handlar om. För mig som vuxit upp inom den finlandssvenska pingströrelsen har Lewi Pethrus också varit ”a thing”. Hans inflytande på nordisk pingst är obestridlig och hur hans ledarskap formade församlingarna även i Finland är intressant att reflektera över.
Om du vill läsa grundliga recensioner av boken så rekommenderar jag Christian Mölks recension. Du kan också läsa recensionen i Kyrkans tidning. Eller varför inte recensionen i Expressen.? Alla ger de bitar av läsupplevelsen och kommentarer till mannen som länge var den som angav riktningen både teologiskt och praktiskt för pingströrelsen.
Under drygt 70 år utövade Lewi Pethrus ett tydligt ledarskap. Han började i 20-årsåldern (1902) som pastor inom baptistsamfundet, i 25 års ålder blev han föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, en roll han avstod från 1958, efter 48 år. Han startade tidningen Dagen, IBRA Radio, Lewi Pethrus stiftelse, Kaggeholms folkhögskola mm. Efter pensioneringen fortsatte han med att t.ex. grunda det som nu kallas KD (Kristdemokraterna) och utöva inflytande i stort sett fram till sin död som 90-åring år 1974. Fortfarande ger hans livsverk ekon i dagens pingströrelse. I en artikel i tidningen Dagen beskriver fyra ledare för verksamheter han ledde hur de ser på arvet efter Pethrus.
Boken som Joel Halldorf skrivit är lagom balanserad och skyggar inte alls för baksidor av Pethrus ledarskap. Han beskriver också väl hur Pethrus under några perioder varit utarbetad och behövt vila t.ex. under en tid i Amerika. Samtidigt så är det ju ingen annan som så starkt påverkat teologi och praxis inom pingströrelsen som han. Så om Joel Halldorf vill kalla honom ”biskop” (till funktionen om inte till titeln) så är det inte helt obefogat, även om Christian Mölk hellre använt ordet ”apostel”, vilket kan motiveras lika väl.
Men visst är det intressant att Pethrus syn t.ex. på organisationsformen (fria församlingen, ingen samfundsstruktur) slog igenom i hela Norden, inklusive Finland. Samtidigt var han noga med att skapa starka och välstrukturerade organisationer som kunde driva en offensiv verksamhet t.ex inom media, bankväsende, politik, social verksamhet. Genom vilka han också kunde utöva stark påverkan och därmed makt som i en mer hierarkisk kyrka skulle ha tillfallit biskopen.
Joel Halldorfs bok är nog en väldigt informativ bok om Lewi Pethrus som alla inom pingströrelsen gör väl i att läsa. Både teologiskt och praktiskt lever arvet från Pethrus kvar. Idag så både förvaltar och tar man avstånd från Pethrus olika ståndpunkter. Det är förstås precis som det ska vara, men det är ju samtidigt ett vittnesbörd om vilken stor betydelse Pethrus hade och fortfarande har för svensk och nordisk pingst.
pingstfi 