Pingstsamfundet FPCT i Tanzania planerar för framtiden och bygger högkvarter i huvudstaden Dodoma. Den tanzanianska huvudstaden växer så det knakar och parlament, regering och president har nu alla samlats i staden. Staden planerar för nya industri, affärs och bostadsområden och i ett av dem bygger nu FPCT ett nationellt center där det är tänkt att samfundsledningen (inklusive biskopen) med olika departement ska arbeta.
Edward Holmberg (till hö) och jag besökte Dodoma i maj 2019 och fick möjlighet att vara med en stund på pingstsamfundet FPCT:s föreståndarkonferens. 800 föreståndare, från församlingar med sammanlagt minst 300.000 medlemmar, samlades till kongress.
Nytt FPCT-center
Vi besökte också byggplatsen för det nya FPCT-centret där det första huset tar form. På bilden tredje från vänster nuvarande generalsekreteraren och pastorn/föreståndaren för Dodoma & Tabora-församlingarna, Elias Shija, tillsammans med medarbetare och byggarbetare på platsen. Man planerar att årsmötet i september ska samlas i den första byggnaden på det nya centret (planen innehåller många fler byggnader). Det är tidsmässigt en mycket ambitiös plan men om den lyckas ger den delegaterna en konkret bild av nästa steg i samfundets utveckling. Det är knappast ett okontroversiellt bygge, men det är nu den väg man valt.
Ny biskop och samfundsledning
I årsmötet i september blir det också val av samfundsledning och den här gången ska också biskop och generalsekreterare väljas för en ny mandatperiod. Nuvarande biskopen David Batenzi är inte valbar, så nu pågår processen att vaska fram kandidater för den rollen i samfundsledningen.
Perspektivet på församlingsledning och rörelsestruktur inom Free Pentecostal Church of Tanzania (FPCT) är ganska annorlunda jämfört med hur nordisk Pingst traditionellt har strukturerat sig. När medlemsantalet växer till flera hundratalstusen är det förståeligt att man behöver tydliga strukturer och ledningsprocesser. Då är samfundsstrukturen med centrala styrfunktioner ett vedertaget sätt att organisera en kyrka. Trots att den nordiska pingstmissionen haft den lokala församlingens självständighet närmast som ett ”dogmatiskt mantra” så har det inte övertygat de pingströrelser i östra Afrika som startats av nordiska pingstmissionärer. Alla nordiskstartade pingströrelser i Östafrika (med ca 20 miljoner medlemmar i 11 länder) är idag strukturerade som samfund med lite varierande benämningar på ledarna, men i grunden samma sätt att organisera sig.
Samfundsstruktur även för nordisk Pingst
Under de senaste åren har det inom nordiska Pingst, i Finland sedan 2003, varit aktuellt med en omorganisering till samfundsstruktur. Omställningen i tanke och praktik har gått långsamt av iofs förståeliga skäl, men nu ser det ut som att processerna i församlingarna har nått ”tipping-point”. Fler och fler pingstförsamlingar (organiserade som föreningar) går nu in i processen att ombilda sig till samfundsförsamlingar och ansluta sig till Pingstkyrkan i Finland.
I Finland och Norden kommer knappast termen/titeln biskop att användas för de nationella ledarna och en stark toppstyrning kommer man att värja sig mot, men åtminstone kan man vänta sig en mer planmässigt organiserad samordning och ett tydligare representantskap i gemensamma beslutsprocesser. När pingstförsamlingarna juridiskt registreras som församling/kyrka i stället för förening och församlingarna därmed struktureras i enlighet med religionsfrihetslagen i stället för föreningslagen, innebär det att man tydligare markerar sig som församlingar och som kyrka i relation till samhället. Det är bra också för den egna självförståelsen.
pingstfi 