Här kommer en liten genomgång av statistiksiffrorna för församlingsnätverket Finlands svenska Pingst år 2016. Trenderna är hyfsat tydliga och utmaningarna lagom stora i den snart 100-åriga rörelsen. Vissa tecken på att några församlingar navigerar framgångsrikt i det nya landskapet inger ändå hopp om framtiden.
Under de senaste åren har pingstförsamlingarna, liksom de flesta andra kyrkor, visat en nedåtgående trend i medlemsantal. Eftersom en stor del av medlemmarna har varit med länge och börjar bli gamla är antalet avlidna varje år ganska konstant. Antalet avförda av den orsaken kommer därför att vara på ungefär samma nivå även under de närmaste åren. Därför är det dopsiffrorna som är intressanta eftersom bara de kan vända trenden.
Så till siffrorna:
Den 31 december 2016 hade de 28 pingstförsamlingarna sammanlagt 2070 medlemmar (17 färre än 2015). 11 församlingar (7 år 2015) hade under året döpt och välkomnat totalt 32 nya medlemmar (29 år 2015). Den här lilla ökningen i antal dop och döpande församlingar är i stort sett de enda positiva siffrorna i rapporten. Topp tre i dopstatistiken är Betesda Church i Raseborg (8), Filadelfia i Närpes (6) och Elim i Jakobstad (5). Totalt välkomnades 67 nya medlemmar i församlingarna, samtidigt som 84 avfördes. 8 församlingar kunde rapportera en ökning jämfört med föregående år, 5 församlingar hade ingen förändring i medlemsantal och 15 minskade.
I några församlingar är inkluderandet av invandrare och flyktingar en viktig del av församlingsutvecklingen. Det betyder att de kan rapportera om flera dop men också om flera avförda medlemmar som avspeglar rörligheten i den gruppen.
Reinvent yourselves
De flesta församlingarna är små och har begränsade resurser för att ”återuppfinna” sig som församling. För att ha en framtid behöver gamla pingstförsamlingar omdefiniera sig till en ny tid, den gamla identiteten behöver justeras till nutid, kommunikationen till en postkristen generation måste fungera. En del församlingar är mitt uppe i förändringsprocessen, andra jobbar på det, och en del kommer knappast att haka på.
I framtiden torde det totala antalet församlingar att minska, samtidigt som det finns stora möjligheter för många församlingar att växa. Inte minst om man utvidgar sin målgrupp över språkgränserna, ofta kombinerat med att man aktivt välkomnar flyktingar och invandrare.
Döpa fler
En ökning i det totala medlemsantalet förutsätter förstås att församlingarna börjar döpa fler – vilket i sin tur förutsätter att undervisning och lärjungaträning lyfter upp den saken tydligt och klart. I vardagsverkligheten har församlingarna en hel del aktiva människor med i gemenskap och aktiviteter som ännu inte är medlemmar eftersom de inte är döpta genom troendedopet som är pingströrelsens praxis. Tydlig och återkommande undervisning om dopets betydelse och innebörd kan hjälpa många till beslut.
Antalet avförda är ganska konstant, likaså antalet inflyttade, och det är hur som helst siffror som församlingen inte kan påverka särskilt mycket. Det församlingarna kan göra för att vända den nedåtgående trenden är att arbeta för ökande dopsiffror. Därför borde församlingarnas främsta fokus under de närmaste 10 åren vara att göra lärjungar och döpa dem.
40-50 dop per år skulle antagligen räcka för att få medlemsantalskurvan att vända uppåt. Dopprocenten under 2016 var 1,5% och den skulle då alltså behöva stiga till över 2%. Vilket innebär att en församling på 50 medlemmar borde döpa en per år, en församling på 100 borde döpa två osv. I verkligheten sker det förstås inte så jämnt fördelat, men sifferleken tjänar ändå till att visa att det egentligen inte behövs så väldigt många fler dop per år per församling för att få en ökning till stånd. 3% skulle innebära att att en församling på 33 pers döper en, en församling på 67 pers döper 2 och en församling på 100 döper 3. Om vi leker med tanken att 15 församlingar skulle döpa under 2017, så skulle det kräva 3 per församling för att nå 45 totalt. Och det är ju inte så många…
pingstfi 
Kommentera