Dopet i pingst – vad, hur och varför

dop_front600Vad innebär dopet?
Varför ska en kristen döpas? Hur ska det gå till? Det var några av frågorna som man brottades med under första halvan av 1900-talet då pingströrelsen i Finland var ny.

Ritva Salmi studerade teologi på 70-talet och valde att forska i dopsyn och praxis inom pingströrelsen i Finland. Hon samlade källmaterial som beskrev hur dopsynen utvecklades och tillämpades från 1911 till 1973. Hon har gett sitt tillstånd till att hennes avhandling nu publiceras här som PDF.

Idag drygt 40 år senare är avhandlingen också ett intressant tidsdokument som ger inblick hur tänkandet kring dopet gick i början av 70-talet. Klicka på bilden ovan eller länken här: Dopet inom pingströrelsen i Finland. PDF:n är på drygt 32 Mb så det kan ta en stund att ladda ner/öppna dokumentet – men det är det värt.

Här lite mer material:
Eftersom dopteologin i den lutherska kyrkan betonas starkt är det ofta en ganska mödosam process för många finländare med den bakgrunden att tänka om i dopfrågan. 21fragor

Ingmar Rönn, som under många år var predikant inom luthersk inremission började forska i vad Nya testamentet (NT) undervisar om dopet och kom så småningom fram till att det “baptistiska dopet” – alltså troendedop genom nedsänkning – är det som NT beskriver. Hans studier ledde småningom också till att han personligen kom fram till beslutet att låta döpa sig, vilket förstås väckte många frågor hos människor.

Han har nu samlat resultatet av sina studier om dopet och presenterar 21 frågor som han fått och svarat på i en skrift som bra belyser dopfrågans många bottnar. Här får du det teologiska resonemanget som ligger till grund för den ovannämnda praxisen. Hans slutsatser ligger nära den gängse tolkningen i pingstkyrkan och eftersom han vänligen gett oss tillstånd att publicera hans text här hittar du mycket matnyttigt om dopet i det här dokumentet: Tjugoen frågor om dopet | Ingmar Rönn

Pingströrelsens syn på dopet behandlas utförligt i skriften Dopet i serien Trons hemlighet, som ges ut av Teologiska nätverket i Pingst. Den finns att laddas ner gratis, klicka här

Kort beskrivning
För dig som inte just nu hinner läsa de ovannämnda dokumenten ger vi här den korta versionen av dopsyn och tillämpning som naturligtvis ska tas som sådan, alltså kort och bristfällig beskrivning men ändå något…

Skillnad mellan Pingstkyrkans och lutherska kyrkans dopsyn
dopet
Eftersom vi lever i ett land som länge präglats av den lutherska kyrkans dopteologi är dopet något som man oftast tänker sig handlar om (rent praktiskt) att man stänker vatten på ett spädbarns panna. Utan att gå in på bakgrunden till den här dopversionen kan vi konstatera att pingstkyrkan inte praktiserar “barndop” i den här formen.

Eftersom Pingstkyrkan inte skriver under den teologiska tolkningen om arvsynden och inte heller att dopet är ”frälsande” i  sig, är dopet inte nödvändigt för små barn som ännu inte gjort någon synd och inte heller kan tro eller låta döpa sig. Barndopet kan ses mer som ett tvångsdop ur barnets synvinkel och har därmed ingen större andlig betydelse för barnet – om självvald, frivillig tro och efterföljelse av Jesus är den grundläggande tanken.

När man menar att dopet ska ske efter tro och omvändelse betonas personens eget val att tro på Jesus och val att följa honom – dopet blir också ett offentligt tecken på att man nu vill vara en lärjunge till Jesus, man har blivit ”döpt till Kristus”. Det här s.k. troendedopet är en handling som konkretiserar bönen om förlåtelse och rening – man ber Gud om ett ”rent samvete”. Det blir en tydlig markering på att personen i fråga nu tillhör Guds familj – församlingen.

Troendedop genom nedsänkning
I pingstkyrkan praktiseras därför “troendedopet”, dvs. när en person beslutat sig för att tro på Jesus och vill följa honom och tillhöra en församling – då låter hon eller han döpa sig. Nya testamentet talar om att människor efter att ha hört budskapet började tro och sedan lät döpa sig genom nedsänkning. När ett barn i församlingen växer upp och i något skede beslutar sig för att tro på Jesus och vill låta döpa sig så är det också möjligt att döpa personen i fråga. Det grundläggande är att den unga ska besluta själv efter att ha kommit till tro.

Den här dopsynen innebär också att det lutherska barndopet inte räknas som ett giltigt dop och därför förutsätts det att även vuxna (barndöpta) människor som kommit till tro och vill bli medlem i pingstkyrkan ska låta döpa sig genom nedsänkning. Eftersom nedsänkning (helt och hållet) förutsätter ganska mycket vatten är pingstkyrkorna utrustade med dopbassäng i kyrkan där både den som döper och dopkandidaten går ner i vattnet.

pent_barnteol12_200

Det är däremot vanligt att föräldrar i pingstförsamlingarna bär fram sina spädbarn i en samling i kyrkan och låter pastorn och församlingen välsigna barnet – som ceremoni till det yttre ganska likartad den lutherska dopritualen, förutom att inget vatten är inblandat och ingen tänker på dopet.

Mer om frikyrkornas/pingstkyrkans syn på barnen, tron och dopet kan studeras i en omfattande forskningsrapport från Institutet för Pentekostala studier (IPS). Du kan här bekanta dig med den 185 sidor långa artikelsamlingen ”Pentekostal barn- och familjeteologi”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: