Dopet i pingst – vad, hur och varför

dop_front600Vad innebär dopet?
Varför ska en kristen döpas? Hur ska det gå till? Det var några av frågorna som man brottades med under första halvan av 1900-talet då pingströrelsen i Finland var ny.

Ritva Salmi studerade teologi på 70-talet och valde att forska i dopsyn och praxis inom pingströrelsen i Finland. Hon samlade källmaterial som beskrev hur dopsynen utvecklades och tillämpades från 1911 till 1973. Hon har gett sitt tillstånd till att hennes avhandling nu publiceras här som PDF.

Idag drygt 40 år senare är avhandlingen också ett intressant tidsdokument som ger inblick hur tänkandet kring dopet gick i början av 70-talet. Klicka på bilden ovan eller länken här: Dopet inom pingströrelsen i Finland. PDF:n är på drygt 32 Mb så det kan ta en stund att ladda ner/öppna dokumentet – men det är det värt.

Här lite mer material:
Eftersom dopteologin i den lutherska kyrkan betonas starkt är det ofta en ganska mödosam process för många finländare med den bakgrunden att tänka om i dopfrågan. 21fragor

Ingmar Rönn, som under många år var predikant inom luthersk inremission började forska i vad Nya testamentet (NT) undervisar om dopet och kom så småningom fram till att det “baptistiska dopet” – alltså troendedop genom nedsänkning – är det som NT beskriver. Hans studier ledde småningom också till att han personligen kom fram till beslutet att låta döpa sig, vilket förstås väckte många frågor hos människor.

Han har nu samlat resultatet av sina studier om dopet och presenterar 21 frågor som han fått och svarat på i en skrift som bra belyser dopfrågans många bottnar. Här får du det teologiska resonemanget som ligger till grund för den ovannämnda praxisen. Hans slutsatser ligger nära den gängse tolkningen i pingstkyrkan och eftersom han vänligen gett oss tillstånd att publicera hans text här hittar du mycket matnyttigt om dopet i det här dokumentet: Tjugoen frågor om dopet | Ingmar Rönn

Pingströrelsens syn på dopet behandlas utförligt i skriften Dopet i serien Trons hemlighet, som ges ut av Teologiska nätverket i Pingst. Den finns att laddas ner gratis, klicka här

Kort beskrivning
För dig som inte just nu hinner läsa de ovannämnda dokumenten ger vi här den korta versionen av dopsyn och tillämpning som naturligtvis ska tas som sådan, alltså kort och bristfällig beskrivning men ändå något…

Skillnad mellan Pingstkyrkans och lutherska kyrkans dopsyn
dopet
Eftersom vi lever i ett land som länge präglats av den lutherska kyrkans dopteologi är dopet något som man oftast tänker sig handlar om (rent praktiskt) att man stänker vatten på ett spädbarns panna. Utan att gå in på bakgrunden till den här dopversionen kan vi konstatera att pingstkyrkan inte praktiserar “barndop” i den här formen.

Eftersom Pingstkyrkan inte skriver under den teologiska tolkningen om arvsynden och inte heller att dopet är ”frälsande” i  sig, är dopet inte nödvändigt för små barn som ännu inte gjort någon synd och inte heller kan tro eller låta döpa sig. Barndopet kan ses mer som ett tvångsdop ur barnets synvinkel och har därmed ingen större andlig betydelse för barnet – om självvald, frivillig tro och efterföljelse av Jesus är den grundläggande tanken.

När man menar att dopet ska ske efter tro och omvändelse betonas personens eget val att tro på Jesus och val att följa honom – dopet blir också ett offentligt tecken på att man nu vill vara en lärjunge till Jesus, man har blivit ”döpt till Kristus”. Det här s.k. troendedopet är en handling som konkretiserar bönen om förlåtelse och rening – man ber Gud om ett ”rent samvete”. Det blir en tydlig markering på att personen i fråga nu tillhör Guds familj – församlingen.

Dopets andliga innebörd
Den andliga innebörden av dopet är starkt kopplad till tron på Jesu ställföreträdande död – och poängen här är att syndens makt bryts vid döden. Då jag genom tron är förenad med Jesus Kristus, innebär det att jag också dog med Jesus på korset och därför finns det i föreningen med Jesus en befrielse från syndens makt över mitt liv – och det är bl.a. det jag bekänner mig till i dopet. Därför blir dopet också en markering på ett avslut på det gamla livet och ett inträdande i det nya livet som levs med Jesus Kristus och hans kropp, församlingen. Därför är dopet också ett tecken på (för resten av mitt liv) att Kristus nu är min Herre och hans ord väger tyngst i mitt liv när det gäller livsval, värderingar och livsstil.

Rom 6:3-11: Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.
Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden.
Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom. Vi vet att Kristus är uppväckt från de döda och aldrig mer dör. Döden har ingen makt över honom längre. Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

Rom 7:4-6: Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dödats från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud. Så länge vi levde i köttet var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden. Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Nu står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst.

Läs också Kol 3:1-17

Troendedop genom nedsänkning
I pingstkyrkan praktiseras därför “troendedopet”, dvs. när en person beslutat sig för att tro på Jesus och vill följa honom och tillhöra en församling – då låter hon eller han döpa sig. Nya testamentet talar om att människor efter att ha hört budskapet började tro och sedan lät döpa sig genom nedsänkning. När ett barn i församlingen växer upp och i något skede beslutar sig för att tro på Jesus och vill låta döpa sig så är det också möjligt att döpa personen i fråga (rent praktiskt så behövs föräldrarnas tillstånd upp till 16 års ålder, i linje med finländsk lag). Det grundläggande är att den unga ska besluta själv efter att ha kommit till tro.

Den här dopsynen innebär också att det lutherska barndopet inte räknas som ett giltigt dop och därför förutsätts det att även vuxna (barndöpta) människor som kommit till tro och vill bli medlem i pingstkyrkan ska låta döpa sig genom nedsänkning. Eftersom nedsänkning (helt och hållet) förutsätter ganska mycket vatten är pingstkyrkorna utrustade med dopbassäng i kyrkan där både den som döper och dopkandidaten går ner i vattnet.

pent_barnteol12_200

Barnvälsignelse
Det är däremot vanligt att föräldrar i pingstförsamlingarna bär fram sina spädbarn i en samling i kyrkan och låter pastorn och församlingen välsigna barnet – som ceremoni till det yttre ganska likartad den lutherska dopritualen, förutom att inget vatten är inblandat och ingen tänker på dopet. Det kallas, ganska naturligt, ”barnvälsignelse”.

Mer om detta
Mer om frikyrkornas/pingstkyrkans syn på barnen, tron och dopet kan studeras i en omfattande forskningsrapport från Institutet för Pentekostala studier (IPS). Du kan här bekanta dig med den 185 sidor långa artikelsamlingen ”Pentekostal barn- och familjeteologi”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: