Sibbo Betania – förhistorien

Det första Betania-kapellet byggdes 1910 och fungerade som samlingsplats ända till 1997 då nuvarande kyrka invigdes.
Bild H&R Packaléns arkiv

Betaniaförsamlingens förhistoria
Eftersom Betaniaförsamlingen i Sibbo fyller 100 år 2021 skriver vi ihop lite historia om församlingens liv och verksamhet genom åren. Men församlingens historia har också en förhistoria. Den kan du läsa om här i några redigerade utdrag från tidigare historiktexter.

Frikyrkor grundas i Finland  
Influerade och inspirerade av vad som hänt i Sverige hade man startat en baptistförsamling på Åland redan år 1853. Men efter år 1870 (konventikelplakatets upphävande) blev det lagligt möjligt i Finland att organisera kristna församlingar utanför den lutherska kyrkan och då tog det fart i frikyrkliga församlingsbyggen. På 1880-talet bildade man flera församlingar inom Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan. Betanias förhistoria får sin början då Baptistförsamlingen i Helsingfors på 1880-talet började verksamhet även i Sibbo. 

Baptistförsamlingen i Sibbo bildas 19 september 1886
Baptistpredikanter kom till Sibbo redan i början av 1880-talet. De förkunnade om nödvändigheten av personlig frälsning genom tro på Jesus och dop i vatten. Den som började arbetet i Sibbo var Lars Öhman, och han efterträddes sedan av sin bror Alfred Öhman. Dessa bröder var pionjärer för den baptistiska rörelsen i Sibbo, och de hade ”god framgång med ständig väckelse”. Deras arbete resulterade i att Baptistförsamlingen i Sibbo bildades den 19 sept. 1886 bestående av 16 medlemmar.

I Betaniaförsamlingens 30-årshistorik citeras en änkefru, Hilda Winqvist (då 82 år), som varit med från verksamhetens början. Hon berättade att hon vid 15 års ålder, år 1884 på sommaren, blev frälst på ett av ovannämnda Alfred Öhmans möten i Nickby, och blev döpt den 29 juli 1885 av densamme. 

– I början, berättade Hilda Winqvist vidare, hade vi det så att både odöpta och döpta firade Herrens nattvard tillsammans, men sedan fick vi klart för oss att det icke var i överensstämmelse med Guds ord, varför vi skildes åt så, att bara döpta fick deltaga i nattvardsfirandet. I samband med detta steg ordnades Baptistförsamlingen år 1886 på sensommaren. I början hade verksamheten god framgång. Det var väckelse och stugorna voro fyllda av människor som ville lyssna till Guds ord. Sedan blev det sämre ställt med verksamheten.

Verksamheten i Baptistförsamlingen i Sibbo hade god framgång de första åren, sedan följde en tid av ”andlig lamhet”. Det var allmän stagnation efter de stora väckelserörelserna i slutet av 1800-talet. Många förstod att det måste till mera kraft ifrån Gud, för att komma vidare och man började därför samlas för att be om ”särlaregn från höjden”. Denna världsvida längtan efter mer kraft från Gud spred sig även till Sibbobygden och motiverade de troende till mera bön. Efter en tid upplevde man att Gud besvarade bönen, genom att Han uppfyllde de troende med sin Andes närvaro och kraft. 

Josef Alarik Lindqvist
– Sedan kom broder Alarik Lindqvist till oss, och då blev det väckelse. Jag minns ännu vad han predikade den första gången jag hörde honom. Han talade om de fåvitska jungfrurna, och sade bland annat,  att de fåvitska jungfrurna inte är ofrälsta människor som vi alltid har hört predikas, utan kristna bekännare, som inte har tillräckligt olja – av den Helige Ande. Det blev snart klart för mig att det var sant vad han predikade. Så kom vi på tanken att bygga ett bönehus. Vi köpte tomt, och bygget begynte. Det var fart och rörelse i verksamheten på den tiden, avslutade den gamla ”modern i Israel” sin berättelse.

J.A Lindqvist bland vänner i Nickby på en konferens år 1938

Betania-kapellet (gamla Betania)
I och med Josef Alarik Lindkvists ankomst till Nickby år 1906, tog verksamheten alltså ny fart och man tog snart itu med att bygga Betania-kapellet, vilket invigdes hösten 1910. Om tomtköpet och bygget skriver J A Lindqvist i ett brev daterat den 20 juli 1934: Bönehuset tillkom på följande sätt: Då jag hade verkat i församlingen, som då tillhörde Baptistsamfundet, och Gud gav väckelse i vilken ganska många blevo frälsta, och vi i åratal hade haft våra möten i olika stugor, enades vi slutligen om, att försöka åstadkomma ett bönehus för församlingens verksamhet. Då vi köpte tomten, var det en broder i församlingen som för ändamålet gav 50 mark, och jag hade 50 kronor som sattes till. Efter det dåvarande priset tror jag att vi för tomten betalade Fmk 200€. Allt åstadkoms på frivillighetens väg. Stockar skänktes utav bönderna i socknes och därtill köpte vi timmer. Så gick arbetet framåt med Guds hjälp. Då den s.k.föreningslagen på den tiden inte fanns till, och församlingen inte var en laglig organisation som kunde besitta fastighet, och för att få parcellen utbruten och lagfart på den, ordnades det så, att en broder Hj. Karlsson stod som laglig ägare. Förrän han dog skrevs dock äganderätten på Karl Winqvist, byggmästare i Helsingfors. Så var det ända tills bönehusföreningen tillkom enligt föreningslagen (1926). När bönehusföreningen var ordnad, och dess stadgar godkända, var broder Winqvist fullt tolerant i det avseendet, att han utan vidare överlät sin äganderätt till bönehusföreningen.

Andedop och den fria församlingen
J.A.Lindkvist predikade, redan vid sin ankomst till Sibbo, budskapet om att uppfyllas av den helige Ande, om andedopet alltså. Tron kommer av predikan heter det. Man ville få det som Ordet utlovade. Och ville inte låta sig hindras eller begränsas i sitt sökande och i sin upplevelse av förutfattade meningar och uppfattningar. Den här övertygelsen i förening med den fria församlingstanken, gav anledning till att begära utträde ur baptistsamfundet och ordna en församling i fri form enligt ”nytestamentligt mönster”.

Här en avskrift av det protokoll som man skrev på ett församlingsmöte 1921, och sände till Baptistförbundet.

Till Södra Finlands distriktsförenings missionskommitté
Sibbo baptistförsamling vill härmed genom undertecknade bringa Eder sin hälsning och tillkännagiva sin önskan om och anmäler sitt utträde ur Södra Finlands distrikt- och missionsförening. Detta beslut fattades enhälligt på församlingsmötet den 29 maj 1921 och justerades på församlingsmötet den 5 juni samma år. 

Det är efter mångårig prövning och forskande i Guds ord i denna sak som vi fattat detta beslut. Vi se vårt stora behov av att såsom församling bliva uppfyllda med kraft från höjden och skickliggjorda för denna stora uppgift församlingens huvud och Herre har givit oss. Vi har begynt förstå nödvändigheten av att följa Honom allena och att vara bunden vid Honom allena. Vi tro att endast på den vägen kan Han helt anförtro sig åt oss och giva åt församlingen de gåvor och den kraft, som Han vill giva dem som äro Honom lydiga och trogna. Därför är det vår önskan att vara fria för att tjäna och lyda vår högtlovade Konung allena.

I hopp om broderlig förståelse för vår i denna skrivelse uttalade ståndpunkt och övertygelse tacka vi, 
å Betaniaförsamlingens i Nickby (Sibbo baptistförsamling), vägnar

Josef A Lindqvist               Frans Bergström
Frans Melen                       V Henriksson
Frans Herlin                        K Helenius

Betaniaförsamlingen i Sibbo bildas 12 juni 1921
När man utträtt ur baptistsamfundet ansåg man att tiden var inne för att ta nästa steg och och bilda den nya församlingen. Söndagen den 12 juni 1921, var 28 personer från baptistförsamlingen i Sibbo samlade till möte i Betania-kapellet i Nickby. Avsikten med samlingen var, att de närvarande skulle organisera sig som en ”fri biblisk församling helt på Ordets grund”. I praktiken tog man med sig mycket av den teologiska förståelsen man fått inom baptistsamfundet, med den avgörande skillnaden att man nu också betonade undervisningen om dopet i den helige Ande, samt undervisiningen om att den lokala församlingen skulle vara fri från ”yttre band” (samfundet), för att i stället vara ”bunden vid Honom allena”. 

De 28 personerna, som var med vid det konstituerande mötet, utökades snart av flera andra, som hört till baptistförsamlingen och även nu ville vara med i den nya församlingen. Församlingen beslöt anta namnet ”Betaniaförsamlingen” efter bönehusets namn, Betania. 

Josef Alarik Lindkvist, som tjänat baptistförsamlingen under en tioårsperiod 1907-1917, kom att bli Betaniaförsamlingens första föreståndare, trots att han vid tiden för församlingsbildandet och efteråt bodde i Jakobstad. På grund av sin jämförelsevis långa verksamhetstid på orten och sin varma känsla för vännerna och verksamheten, ville han hjälpa församlingen den första tiden, så långt det var honom möjligt. Som föreståndare i den nya församlingen fungerade han sedan till år 1927.

Betaniaförsamlingens i Sibbo första decennier
Det ska bli fler berättelser från församlingens historia. Går vi efter den kronologiska ordningen blir nästa steg att beskriva de första decennierna då församlingen snabbt ökade i storlek och nådde inte bara till Sibbos olika byar utan även utanför landets gränser med sitt budskap.

Gabriel Grönroos
Juni 2021

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: