Glad i pingst

Det här kunde handla om pingsten som vi firar 50 dagar efter påsk, i år den 31 maj. Men det handlar mera om Pingst, dvs. den pentekostala kyrkan i världen idag. Pingsten och Pingst har förstås med varandra att göra och det går bra att vara glad i båda…

Pingst är en glädjefull högtid i den kristna kyrkan. Varför det? Låt oss ta det från början: Pingsten firas idag för att påminna om att den helige Ande kommit till de Jesus-troende och innebär att det är möjligt att uppleva Guds närvaro här på jorden. Det är ju egentligen allt som behövs för att övertyga en människa – att få uppleva ett möte med Gud genom Anden. Det har förvandlat miljoner människors liv genom historien. Bibeln, bönen och församlingen är självklart viktiga för att hjälpa oss till kunskapen om Gud, till kommunikation med Gud och till gemenskap med Gud och hans folk. Och visst kommer man oftast till en upplevelse av Anden genom bibelns undervisning, som svar på bön och med hjälp av församlingens vägledning och exempel. Men den helige Ande är ”hela grejen” – utan honom är kristendomen död religion. ¹

Ingen kan förneka att Andens närvaro i de troendes liv var (och är) helt avgörande för kyrkans uppdrag att förkunna evangeliet. När Johannes Döparen presenterade Jesus, beskrev han Jesus som den som döper i den helige Ande. Det Jesus gjorde på jorden, hans död, uppståndelse och himlafärd; allt ledde till att han sedan kunde sända den helige Ande till lärjungarna, ”döpa dem” i den helige Ande. Andens närvaro på jorden just nu är egentligen den mest spännande nyheten som borde ruska om den mest avtrubbade. Men visst har den kristna kyrkan ofta lyckats trassla in sig i sekundära frågor och gjort det svårare för människor att uppleva Anden snarare än lättare. Men varje pingsthelg har vi en liten hjälp av kyrkoårets traditioner och kalenderns helgdagar som åtminstone för saken på tal. Varje pingst får vi en påminnelse om att Anden gör hela skillnaden. Det gör mig glad.²

Något som gör mig glad i pingst (den pentekostala kyrkan) är att den under hela året lyfter budskapet om Andens närvaro. Åtminstone sådär i princip. Mer eller mindre. Sedan finns det förstås också i den pentekostala kyrkans sfär sekundära frågor som ibland får stor plats, men man återkommer ändå hela tiden till det centrala i pingstens budskap: Att Anden kommer till de troende och ger dem (andligt) liv, att de troende kan få uppleva Guds närhet genom Anden, att alla troende kan få bekräftelse på att man är ett Guds barn genom Anden. Och dessutom att Anden kan dela ut gåvor till de troende med inspiration och tro för extraordinära verkningar i och genom den helige Ande inom de troende. Det är ju det här som är den stora skillnaden mellan Andens liv och mänskliga försök till andlighet.³

Gud vill leda oss genom Anden. Min erfarenhet av pingst innebär en avskalad religiositet. Till skillnad från de äldre kyrkorna har traditionen inom pingst en underställd betydelse, man förväntar sig hellre förnyelse. Man vill söka Andens ledning för bibeltolkning och tillämpning, vilket ibland kan ge ett luddigt eller rör(l)igt intryck, men som också ger rum för en dynamisk teologiutveckling. Man betonar vikten av personlig tro, omvändelse och lärjungaskap som grunden i det kristna livet, snarare än yttre former. Man har inte en ”magisk” tro på sakrament som rit, utan förväntar sig Andens närvaro i gemenskapen och i den enskildes liv som gör att t.ex. dop och nattvard bekräftar och förstärker det man har fått genom Anden. Allt det här gör mig glad över att få vara med i pingst.⁴

Sedan kan det inte förnekas att det också ger glädje att följa med den globala pentekostala kyrkans utveckling. Under de senaste drygt hundra åren har den pentekostala kyrkofamiljen vuxit från noll till 644 miljoner. Visserligen uppdelad på tusentals samfund och ingen stor enhetlighet utan snarare brokig variation. Men ändå en gemensam nämnare i fokuset på Andens verkningar i den enskildes liv och i församlingens gemenskap och uppdrag. Även om pingst i Norden haft en längre platåtillvaro i tillväxtkurvan finns det nu tecken på att pingst igen växer. I Finland är statistiken lite motstridig i betydelsen att en del församlingar växer, andra tynar. Ibland förnyas församlingen genom att den dör och ger plats för en ny församling. Förmågan att vara pragmatisk och att förnya metodiken och församlingskulturen även om budskapet är detsamma, ger mig hopp om en bra framtid för församlingarna inom pingst. När jag besökt pingstkyrkorna i Afrika och Asien är det liv och tillväxt som dominerar. Det gör mig glad.⁵

Trots många brister och mänskliga misstag i pingstkyrkans historia och även i nutida verklighet finns det ändå så mycket som är bra. Som den ”demokratiska” ämbetssynen, dvs. tron på det ”allmänna prästadömet” – nämligen att alla är inbjudna till att tjäna i en andlig tjänst i församlingen, alla har en kallelse och alla kan utrustas och utvecklas till sin tjänst. Den teologin, i kombination med en ”kostnadseffektiv” ekonomi (dvs. ekonomi som baseras på gåvor och tiondegivande), leder till en aktiv volontärbaserad verksamhetskultur som också ger en hög grad av delaktighet och ”ägarskap” i församlingens liv och verksamhet. I jämförelse med många andra kyrkors hierarkiska organisation är pingst nog väldigt horisontellt orienterad. ⁶

!
Det här var bara ett axplock av några aspekter på Pingst som jag är glad över. Naturligtvis finns det mycket mer, både på det personliga och det kollektiva planet. Det finns också saker man kan kritisera inom pingst, och det finns förstås personer som publicerat sådan kritik. Men inför just den här pingsten ville jag formulera några saker inom Pingst som gjort och gör mig glad. En teologi och praxis som hållit genom livet och närmast bara förstärkts med åren. Jag betraktar det som en nåd och glädje att få tillhöra den pentekostala kyrkan – jag är glad i pingst! ⁷

¹ Det är Anden som ger liv, mänsklig natur är till ingen hjälp.
Jesus i Joh 6:63 SKB.
…inte så att vi på egen hand är kvalificerade att hävda att någonting kommer från oss själva. Vår förmåga kommer i stället från Gud, som har kvalificerat oss att vara tjänare till ett helt nytt förbund, inte tjänare för bokstaven, utan tjänare för Anden, för bokstaven dödar, men Anden ger liv.
Paulus i 2 Kor 3:4-6 SKB

² Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. Jesus i Apg 1:8
När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. Apg 2:1-4

³ Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.
Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill. 1 Kor 12:4-11

⁴ Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom. Rom 12:1-3

⁵ Mer info om den pentekostala kyrkan i världen hittar du på Pew Research Center – Pentecostal Resource Page

⁶ Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 1 Kor 1:26
Men tänk på detta: Den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt. Var och en ska ge vad han har bestämt i sitt hjärta, inte med olust eller tvång, för Gud älskar en glad givare. Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk. 2 Kor 9:6
Kom till honom, den levande stenen, förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus. Det står ju i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den ska aldrig komma på skam.
För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna förkastade blivit en hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var det också bestämt om dem.
Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. 1 Petr 2:4-10

⁷ Rekommenderar gärna svenska pingstledaren Daniel Alms bok: tungotal, tänkande, tjänande om du vill ha en koncentrerad dos av pentekostalt resonemang. Kan beställas t.ex. från Adlibris

Image by J F from Pixabay