Vad ska vi ha församlingen till? Är det inte för att skapa möten med Jesus där hans kärlek, förlåtelsen för våra synder och det nya livets möjligheter ständigt predikas och praktiseras?
Är det inte för att den gemenskap som Jesus hade med sina lärjungar ska få sitt konkreta uttryck idag, att nya människor ska få möjligheten att komma till Jesus och bli undervisade av honom genom den helige Ande i hans lärjungar?
Är det inte för att människor ska få uppleva helande, upprättande, styrka för livets alla utmaningar?
Är det inte för att Jesus ska kunna fortsätta säga till människor som kommer till honom: ”Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.”
–
Därför bygger Jesus sin församling.
Därför tog sig apostlarna och de andra lärjungarna sig an uppdraget att skapa en bestående gemenskap som hade en grundläggande upplevelse av förlåtelse, kärlek och Guds närvaro, men också struktur, ledarskap, ett budskap och ett uppdrag att inbjuda, välkomna och inkludera nya medlemmar i gemenskapen.
–
Grundtanken enkel – verkligheten brokig
Hur tolkar vi idag Bibeln som rättesnöre för kyrkbygget då vi i praktiken ser så många olika sorters kyrkor? Hurdan församling vill vi ha? Baserat på förståelsen av bibeln, men också på våra erfarenheter och önskningar?
–
Dags att bli tydligare
Vi lever i en tid då vi på nytt behöver tydliggöra vår syn på församlingen. Det finns skillnader i synsätt/tolkningar som inte betyder att vi inte skulle vara syskon i Guds familj men som ändå är betydande och får stora konsekvenser. En del av tolkningarna är sinsemellan uteslutande vilket delvis förklarar varför vi har olika kyrkor. Varför är vissa kyrkor pingstkyrkor och vad betyder det?
Vi lever i en tid då vi på nytt behöver tydliggöra vår syn på församlingen. Det finns skillnader i synsätt/tolkningar som inte betyder att vi inte skulle vara syskon i Guds familj men som ändå är betydande och får stora konsekvenser. En del av tolkningarna är sinsemellan uteslutande vilket delvis förklarar varför vi har olika kyrkor. Varför är vissa kyrkor pingstkyrkor och vad betyder det?
—
Det finns en historia bakom
Vår historia i Finland och dito i övriga Norden har följts åt. Under hundratals år hade den lutherska kyrkan statligt monopol på kristen tro. Här en viktig pusselbit i att förstå varför frikyrkan uppstod i slutet av 1800-talet: Konventikelplakatets upphävande.
Konventikelplakatet var en svensk förordning från den 12 januari 1726 som förbjöd konventiklar (bönemöten i hemmen, med undantag för familjeandakter). Konventikelplakatet riktade sig närmast mot den pietistiska rörelsen, för att slå vakt om ”enhet i religionen” som enligt den tidens uppfattning var nödvändig för samhällets bestånd. Brott mot förordningen kunde resultera i stränga straff.Under 1800-talet användes konventikelplakatet även mot Roparrörelsen och frikyrkorörelsen. Många vägrade att finna sig i lagen, och föredrog att utvandra – de flesta till Nordamerika. Den första stora emigrationsvågen på 1840- och 1850-talen berodde till en del på konventikelplakatet. Från nästan alla landsändar inkom petitioner om förordningens avskaffande.Frågan behandlades vid flera riksdagar, men först den 26 oktober 1858 upphävdes plakatet.[1] En ny, något mildare lag kom i dess ställe. Sammankomster utan ledning av präst fick fortfarande inte förekomma under den vanliga gudstjänsttiden utan särskilt tillstånd. Redan den 11 december 1868 ersattes även den. Nu fick sådan sammankomst hållas under den allmänna gudstjänsttiden, men fick inte vara så nära kyrkan att den störde ordningen. I Storfurstendömet Finland upphävdes konventikelplakatet den 1 juli 1870 då den nya kyrkolagen trädde i kraft. (Wikipedia)
Ett lokalt exempel från Sibbo
Betaniaförsamlingens i Sibbo rötter finns i den baptistförsamling som bildades i Sibbo 1886. När pingstbudskapet och pingstupplevelsen kom till Norden efter 1906 och till Finland 1911 inspirerades även ledaren för baptistförsamlingen av budskapet. Han fick med sig majoriteten av församlingens medlemmar och 1921 ombildades församlingen till pingstförsamling – dvs. majoriteten gick ur baptistsamfundet och anslöt sig till den förening som man då bildade – som fick namnet Betaniaförsamlingen i Sibbo rf.
–
Hurdana tankar styrde då det man tänkte var det mest bibliska sättet att organisera en församling?
- Man behöll den baptistiska synen på att frälsningen sker genom tro och omvändelse, pånyttfödelsen blir möjlig genom bekännelse om tro på Kristus – det är inte en ritual eller en institution som frälser, utan bara Jesus.
- Man behöll den baptistiska synen på dopet – en bekännelse av ens tro, dopet sker efter omvändelsen och genom nedsänkning, genom denna offentliga bekännelse om sitt beslut att följa Jesus blev man också välkomnad som medlem i församlingen/föreningen.
- Man hade tagit emot undervisningen om den helige Andes gåvor och uttryck vilket inte accepterades i baptistsamfundet (eller andra kyrkor) och det här definierade församlingens specifika identitet under 50 år – tills pingstbudskapet började slå igenom även i historiska kyrkor på 70-talet
- Man följde det svenska exemplet att inte bilda samfund utan betonade den lokala församlingens (föreningens) självständighet och frihet – som nu kan ses som en överdriven reaktion på uteslutningen av Filadelfia i Stockholm från baptistsamfundet
- Man skapade en egen variant av andligt och praktiskt ledarskap med äldste och styrelse
- Man hade också en stark betoning på Jesu återkomst som gjorde församlingens inriktning missional både i hemlandet och ”i hela världen” – vilket t.ex. resulterat i stora pingströrelser särskit i Syd-amerika och i Afrika som har nordiskt ursprung
Nu efter 100 år är läget annorlunda i samhället och i kyrkorna.
Dels är den pentekostala (pingst) undervisningen om den helige Ande mer accepterad inom de flesta samfund, dels har individualismen i kombination med rörlighet både geografiskt och ideologiskt (och kanske mindre tyngdpunkt på bibliskhet) gjort att andra faktorer än rent teologiska styr människors val av församling.
Dels är den pentekostala (pingst) undervisningen om den helige Ande mer accepterad inom de flesta samfund, dels har individualismen i kombination med rörlighet både geografiskt och ideologiskt (och kanske mindre tyngdpunkt på bibliskhet) gjort att andra faktorer än rent teologiska styr människors val av församling.
–
Mellan folkkyrka och husförsamling
Rent strukturellt har vi tre olika huvudtyper av församlingar – folkkyrkan, dvs. lutherska kyrkan, frikyrkan (mindre, ofta lokala organiserade församlingar/föreningar) och så husförsamlingar (som är de minst formella och mest flyktiga – men ändå attraktiva för dem som blivit besvikna på ”organiserad religion”. Pingstkyrkan befinner sig i mittengruppen…
–
En utmaning för frikyrkan
Vad gör att en del som varit med i pingstkyrkan/frikyrkan börjar trivas bättre i den lutherska kyrkan? Kan det bero på att den ofta ganska lilla gemenskapen blivit för trång? Kan det bero på kravlösheten i folkkyrkans gemenskap – medan betoningen på allmänna prästadömet och missional grundinställning i pingstkyrkan i kombination med begränsade personalresurser gör att förväntningarna (kraven) upplevs betungande?
Vad är det som gör att en del människor drar slutsatsen att man inte ska ha sådana organiserade församlingar alls, utan vill i stället gå in för informella, organiska husförsamlingar? Samlas med likasinnade vänner i privata sammanhang? Kan det t.ex. i mindre frikyrkor bero på stigande medelålder som ofta leder till brist på nytänkande, relationell tröghet och motstånd mot förändringar – vilket förståeligt nog blir frustrerande särskilt för yngre personer som vill mer än det man ser. Husförsamlingsstrukturen ger då maximal individuell frihet åtminstone för den självutnämnde ledaren.
Man kan alltså se det som att pingstkyrkan/frikyrkan idag ideologiskt och strukturellt befinner sig någonstans mellan folkkyrka och husförsamling. Det finns en del kännetecken som skiljer dessa kyrkotyper åt. Det finns också olika för- och nackdelar med de olika ”församlingstyperna”. Det kan t.ex. beskrivas så här:
–
Folkkyrkan:
För folket oberoende tro med normativ teologi, fasta strukturer och definierade ämbeten. Rituell och formell anslutning på andras beslut.
”Tvångsäktenskap” – börjar motvilligt, inbyggd tröghet, kan bli bra längre fram.
Husförsamlingen:
För de ”brinnande i tron” med ofta smal teologi, lösa strukturer och personligt ledarskap. Relationsbaserad, informell anslutning på eget beslut.
”Samboförhållande” – börjar med kärlek, oklara förväntningar, inga färdiga strukturer, går lätt sönder eftersom det är så lätt att överge varandra.
Pingstförsamlingen:
Frivillig anslutning baserad på tro, ritual och relation, med uttalad men dynamisk teologi, med tydliga men flexibla strukturer och öppna, gåvobaserade tjänster. I bästa fall som ett frivilligt, ömsesidigt ”äktenskap” baserat på kärlek, överlåtelse och trohet, drivna av en gemensam vision som ständigt förnyas.
–
5 bra saker med pingstkyrkan
Det här är min personliga top5-lista som avspeglar min förståelse av bibeln och egen erfarenhet så här långt (halvt sekel) och därför självklart inte en officiell, gemensamt överenskommen tolkning av tillvaron.
—
—
- Betoningen på varje människas egen tro och beslut att följa Jesus
Det tydliggör behovet av förkunnelse, predikan, undervisning som leder till tro och omvändelse. Respekt för varje människas egen process och frivilliga tro och överlåtelse, men samtidigt betoning av nödvändigheten av och ansvaret för att göra sitt personliga beslut
Rom 10:9-10 För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.-.-
—
— - Betoning på Fadern, Sonen och den helige Ande som livgivande, frälsande och ständigt närvarande och agerande Gud.
Ritual och tradition är hjälpmedel för att tydliggöra och påminna om den bakomvarande verkligheten. Mindre risk att traditionen får för stor plats.
2 Kor 3.18-21 Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.—
— - Dopet – efter omvändelse och beslut att följa Jesus – markerar och bekräftar hjärtats tro och munnens bekännelse.
Dopet är även ett konkret steg som visar överlåtelsen – också kroppens överlåtelse – till att följa Jesus och tillhöra församlingen. Identifieringen med Jesus död, begravning och uppståndelse förstärks genom nedsänkningen i vatten. Dopet är också ett uttryck för viljan till gemenskap med Guds familj som bevittnar dopet och välkomnar personen in i församlingens konkreta gemenskap. I den här formen är dopet varken en ritual oberoende personens vilja eller en privatreligiös ”andlig upplevelse” utan koppling till en konkret församlingsgemenskap.
—
Apg 10:44-48 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud.Då sade Petrus: ”Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?” Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn.
— - Undervisningen om den helige Ande och det allmänna prästadömets princip.
Alla kan få uppleva den helige Ande och alla kan tjäna Gud och betjäna människor i församlingen i enlighet med sina gåvor och i enlighet med det förtroende man har i den aktuella gemenskapen. Mindre beroende av officiella ämbeten men inte heller anarki utan en ordning som bygger på förtroende och överenskommelse med andra.
—
1 Kor 12:27-31 Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den. Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar? Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda? Men sträva efter de nådegåvor som är störst.
—
1 Kor 14:5 Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre att ni profeterar.
Apg 14:21-23 Sedan återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia och styrkte lärjungarnas själar och uppmanade dem att stå fasta i tron. De sade: ”Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike.” I varje församling utsåg de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på.
2 Tim 2:2 Det du har hört av mig inför många vittnen ska du anförtro åt pålitliga personer som i sin tur ska kunna undervisa andra.
— - Den missionala grundtonen. Uppdraget är att göra lärjungar och det ger riktning, mål och mening för församlingens inre liv och yttre verksamhet. Det gäller inte bara min frälsning utan jag (tillsammans med de andra i församlingen) har också en kallelse att skapa en gynnsam miljö för andras frälsningsprocess – inkluderar gemenskap, undervisning och andra avsiktliga aktiviteter.
—
Luk 24:46-49 Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni är vittnen om detta. Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”
1 Kor 9:19-23 Fri och oberoende av alla har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som är under lagen har jag blivit som de som är under lagen, fast jag själv inte är under lagen, för att vinna dem som är under lagen. För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lyder under Kristi lag. För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att i alla fall frälsa några. Allt gör jag för evangeliet, för att även själv få del av det.
pingstfi 