En mycket intressant och omfattande studie av utvecklingen inom frikyrkan i Sverige har presenterats av Øyvind Tholvsen. Rapporten omfattar åren 2000-2015 och visar på stora förändringar. Det totala antalet medlemmar minskade i början av perioden, men minskningen har stannat av. Små landsortsförsamlingar läggs ner eller slås ihop, medan nya församlingar grundas särskilt i större städer. Migrantförsamlingarna växer snabbast.
Rapporten har titeln ”Frikyrkokartan ritas om” och har gjorts i samarbete med ”Nätverken för församlingsgrundande och församlingsutveckling”. Hela rapporten kan du ladda ner från www.efk.se/frikyrkokartan.
Det intressanta i den här studien är att frikyrkan i Sverige inte längre minskar. Inflödet av nya medlemmar börjar vara i takt med utflödet av medlemmar genom död och utflyttning.
En stark trend är att antalet församlingar totalt sett minskar medan antalet medlemmar per församling ökar. Den förändringen följer samhällsutvecklingen. Många frikyrkoförsamlingar grundades på landsbygden och då landsbygdens befolkning nu blir mindre och då befolkningen inte längre är beroende av ”bönehuset i byn” är det inte så konstigt att den lilla landsortsförsamlingen hotas av nedläggning precis som butiken, banken och posten…
Den andra stora trenden är att växande församlingar ofta är mångkulturella. Dels ansluter sig migranter till existerande församlingar, dels bildar man egna församlingar. Även i Finland är inflödet av migranter en växande trend och de församlingar som kan utvecklas åt det mångkulturella hållet kan ha stora tillväxtmöjligheter.
Frikyrkokartan ritas om i Sverige, det ger den här rapporten belägg för. I Svenskfinland är vi också mitt uppe i förändringar både pga interna processer (ny generation tar över ansvaret) och yttre förändringar i samhället – urbanisering, digitalisering och mångkulturell närvaro.
Vi har inte någon systematisk sammanställning av frikyrkostatistiken i Svenskfinland, men det är uppenbart att vi har många små församlingar med hög medelålder som kan läggas ner eller slås ihop med andra inom de närmaste 10 åren. Vi ser också att det mångkulturella blir allt starkare närvarande särskilt i städernas församlingar. Men beroende på kommunernas situation gällande invandrare och flyktingförläggningar varierar det här ganska mycket.
En liknande utveckling som i Sverige är alltså på gång även i Finland, frågan är bara hur bra församlingarna här hanterar de här oundvikliga utmaningarna. Inom Finlands svenska pingst har flera församlingar tagit itu med ett aktivt förändringsarbete – inte helt enkelt – och mött de här utmaningarna med entusiasm, medan andra av olika orsaker inte kommit lika långt.
Det går inte att vrida klockan tillbaka, utmaningarna för frikyrkan idag är annorlunda än för 30, 50 och 100 år sedan. Det är bara att gilla läget och be Gud om vishet och kraft att möta nya utmaningar på rätt sätt. Se och be mera framåt än bakåt, typ.
pingstfi 
Kommentera