Ibland är det kul att surfa runt på Facebook bara för att se vad släkt och vänner håller på med. Likaså är det trevligt att ibland hälsa på andra pingstförsamlingar/rörelser i världen. Om man inte konkret reser runt världen, så kan man åtminstone titta in på deras webbsidor. Det är ju en mängd olika människor involverade i att på olika webbsidor beskriva vad som hänt, händer och skall hända i församlingarna, så det finns mycket att upptäcka. Även om Facebook-sidor numera är det mer dynamiska forumet för många församlingars info så finns det också levande webbsidor. Låt oss ta en titt på de nordiska pingströrelsernas (mer eller mindre) officiella webbsidor.
Pingst i Sverige
Pingst i Sverige är inne i en dynamisk process av ökat nätverkande, målmedveten satsning på fortbildning och utbildning, samt omdefiniering av sin identitetsprofil och förtydligande av vad som är omistlig trosgrund och vad som är kultur och tidsbunden praxis.
Under hösten har diskussionen om grunden för medlemsskap tagit fart då en av de största församlingarna, Filadelfia i Stockholm, meddelat att man är inne i en process då man överväger att inte längre anse att troendedopet är det avgörande för medlemsskap. Där man alltså vill bejaka troende människors tillhörande till gemenskapen även innan de låtit döpa sig. Det har sin bakgrund i situationer med t.ex. gifta makar med olika bakgrund, liksom även invandrargrupper. Det är inte ett avsteg från troendedopet i läran, men i det här fallet kopplar man loss medlemskapet från dopet och bygger medlemskapet på andra grunder. Garanterat en kontroversiell process, även om liknande diskussioner pågår även i andra församlingar.
Så det blir intressant att se hur diskussionen går på den kommande Pingst Pastor Konferensen i Stockholm i januari 2014.
Pingst i Norge
Pingst i Norge har likaså en process av tydliggörande på gång. I takt med samhällets sekularisering som också naturligtvis har en tendens att påverka de kristna har det uppstått en spänning mellan de kristna kyrkor som vill stå för den ”traditionella” åktenskapssynen och de som är mer influerade av det politiska trycket att öppna kyrkans vigselpraxis till att även inkludera samkönade par. Pingst i Norge har under hösten tillsammans med ortodoxa och katolska kyrkans representanter, liksom även de flesta frikyrkorna, skrivit under en vädjan till den lutherska kyrkans biskopsmöte att inte öppna för vigsel av samkönade utan hålla fast vid den traditionella äktenskapssynen. Så den tudelning av den kristna kyrkan i väst som uppstår genom frågan om samkönade äktenskaps välsignelse i kyrkorna är just nu mycket aktuell i Norge. Och pingströrelsen har tydliggjort sitt förhållningssätt så ingen behöver undra hur man ser på den saken. Liknande förtydliganden behöver säkert alla kyrkor göra som vill ha ett entydigt budskap till sin samtid, även om det inte alltid går att vara politiskt korrekt och vara alla lobbygrupper till lags.
Även i Norge satsar man på ledarutveckling med sin LED14 konferens i slutet av januari 2014.
Pingst i Danmark
Pingst i Danmark är redan lite längre bort eftersom språket blir aningen mer obegripligt, vilket gör att de flesta av oss inte har så mycket kontakt med danskarna. Men där arbetar man likaså målmedvetet på med att utveckla församlingsarbetet, även om generationsväxlingarna inte heller där är det allra enklaste.
På den centrala webbsidan för pingströrelsen i Danmark lyfter man bl.a. upp den prekära situationen för kristna i mellanöstern. I och med de olika oroligheterna, krigen och de interna stridigheterna, har de kristna kommit i kläm. Eftersom islamiseringen dels orsakar en större benägenhet till våld och dels en del av svårigheterna uppfattas komma från västländernas (de kristnas) håll så får de kristna som bott i landet i hundratals, ja tusentals år, också ta emot förföljelse. I sin bok ”Den sidste nadver” (Den sista nattvarden) skriver journalisten Klaus Wivel om sin resa i mellanöstern då han mötte många av de förföljda och förtryckta kristna som ännu lever kvar. Särskilt i Irak är deras förhållanden svåra. Under de senaste åren har det därför uppstått en massflykt av kristna från Mellanöstern, människorna flyr de olidliga förhållanden i hopp om en fristad någonstans. Klaus Wivel kallar det ”en skandal som utspelar sig rakt inför våra ögon”.
Pingst på Island
Ju längre västerut i Norden, desto knepigare språkversion. Men om man läser noga så hittar man en del ord som går att känna igen i isländskan också. Och antagligen missförstår man en del. Men även på Island produceras det webbmaterial från de olika kyrkorna inom Hvitasunnukirkjan á Islandi. Den största församlingen, Filadelfia i Reykjavik, har också en webbsida där man bl.a. streamar videoinspelning från kyrkans gudstjänst. Musiken lät riktigt bra så man hänger tydligen med. Island har under många år haft starkt inflytande från Amerika iom den amerikanska flygbasen på ön, men även för att det nu inte är så stor skillnad att flyga västerut eller österut. Vilket gjort att många unga t.ex. sökt sig till USA för studier och jobb. Så det är inte så underligt om pingst på Island är lite mer influerad av amerikansk dito jämfört med övriga Norden.
Via den centrala webbsidan kan man surfa vidare till de olika församlingarna på Island. Klickar man sig till Hvitasunnukirkjan a Selfossi får man sig en snabblektion på video i hur Royal Rangers där sätter upp en tipii. Det kan vara nyttigt att veta. Kul att se Royal Rangers i aktion även på Island.
Pingst på Färöarna
Om du någon gång åker till Färöarna så passa då på att besöka t.ex. Filadelfia i Torshavn. Filadelfia i Torshavn är en hvítusunnusamkoma som bildades 1972. I likhet med många församlingar har man en vanlig webbsida men informerar parallellt via sin Facebooksida. Det ger lite mer dynamiska infobitar och mer möjlighet till interaktion med besökarna då de kan gilla eller kommentera. Tydligen en församling även där som förstår sig på sociala mediers genomslagskraft. I oktober hade man en Samkoman (sammankomst?) på temat ”Ein farin tid ella… framtidin”. Det låter som någon finlandssvensk dialekt.
Språket är en kul utmaning, och går att tyda rätt så bra om man får några svåra ord förklarade. Av den historiebeskrivning man hittar på Filadelfias webbsidor kan man läsa att den första kontakten med pingströrelsen kom genom Petra Andersen, en ung kvinna från Färöarna som varit gift med en norrman. När hon blev änka flyttade hon för en tid till Norge på 1920-talet. Där kom hon i kontakt med pingströrelsen som leddes av T.B. Barratt. Hon längtade efter andedopet men upplevde det först när hon återvänt till Färöarna, när hon den 26 december 1924 var ensam på sitt rum och bad. Fler och fler kom med i gruppen som bad och 1936 ”råkade” T.B.Barratt landa i Torshavn då han var på väg över havet. När han så träffade de andedöpta vännerna så blev det aktuellt att diskutera en församlingsbildning. Så man räknar med att pingströrelsen mer officiellt formades och startades den 21 juli 1936.
Pingst på Grönland
Grönländskan är naturligtvis obegriplig för den som inte kan det, men ”lyckligtvis” har ju Grönland en dansk historia som gör att danskan används även på webben. Vilket underlättar för den nordiska webbsurfaren. På grönländska kallar man sig ”Inuunerup Nutaap Oqaluffia”, vilket redan är exotiskt. Ska betyda ”Det nya Livets kyrka”. Under många decennier var pingströrelsen på Grönland några mindre grupper utspridda längs kusten på den jättelika ön. På senare år har man omdefinierat sig mer som en inhemsk rörelse och upplevt att Gud verkat ibland dem på ett nytt sätt. Det har inneburit att fler och fler har kommit till tro, upplevt ”det nya livet” och anslutit sig till församlingarna. Den svenske missionären Stig Öberg har studerat fenomenet och skrivit en forskningsrapport för IPS som heter Pingst i Grönland – En studie av den grönländska frikyrkan Inuunerup Nutaap Oqaluffia.
Församlingen i Nuuk (huvudstaden i sydväst) skriver i sitt oktobernyhetsbrev om hur roligt det är att se fler och fler komma till kyrkans samlingar, att människor under veckan ringer för att höra när nästa gudstjänst hålls. Man berättar om ”onsdagsbönemötet” som man genom åren troget hållit fast vid. Nu kommer ca 40 personer varje onsdag och man ber bl.a. målmedvetet för Grönland, Nuuk, men också för sitt missionsarbete i Mongoliet. Man har tät kontakt med medarbetarna där och får på det viset ständigt färska bönemännen att be för och tacksägelseämnen att tacka för.
——–
Det är uppmuntrande att ta sig en titt på vad Pingst i Norden håller på med. Överallt finns det målmedvetna församlingsbyggare. Olika länder, olika historia, olika utmaningar, men längtan efter att få se nya människor uppleva det nya livet är gemensamt för alla.
pingstfi 