Daniel Alm: Spela inte bara själv

dalm15_konfson_600Söndagens första gudstjänst i Sommarkonferensen 2015. Daniel Alm predikar om vilken oerhörd betydelse det har att vara medarbetare till varandra i den helige Andes kraft.

Apg 11:19-30
De som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de predikade ordet endast för judar. Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, och när de kom till Antiokia började de tala också till grekerna och predika evangeliet om Herren Jesus. Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. När han kom dit och såg vad Guds nåd hade uträttat, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. Barnabas var en god man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren. Han begav sig därefter till Tarsus för att söka upp Saulus. Han fann honom och tog honom med sig till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.
Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. – Den kom också under Claudius regering.- Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen. Detta gjorde de också, och de sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.

Det här handlar om den tidiga kyrkans första tid. Det sker massor av under, men blir också förföljelse. Så är det också i våra liv – det är härligt och besvärligt på samma gång. Det är det normala. Genom förföljelsen spreds en del av församlingen till andra länder. Men man tänkte ännu att frälsningen bara tillhörde judarna. Några män kunde inte låta bli att gå över gränsen och predikade också för grekerna. Och ett stort antal kom till tro. Det blev mycket snack om det här och ryktet nådde ända tillbaka till Jerusalem. Man skickade dit Barnabas, som själv var från Cypern, och det visade sig att han kunde hantera den här nya situationen på ett klokt sätt. Han blev glad över alla som kommit till tro och uppmuntrade dem att hålla sig till Herren helhjärtat. Han hittade också Saulus – och utan Barnabas skulle vi kanske inte haft alla Paulus brev i Bibeln. Hans inställning var att hjälpa och träna fram andra. Det är också vår kallelse: att ta sig an andra som kan ”komma med och spela”. Låt oss inte nöja oss med att bara ”spela själva” utan att gå vidare och se gåvan och Kristus i andra och uppmuntra dem. Barnabas såg att Herren var på gång i Antiokia och han både gladdes över det och uppmuntrade dem som hade kommit till tro. Han sökte upp Saulus och tog hand om honom och arbetade tillsammans med honom under en längre tid. Han hjälpte Saulus/Paulus att bli accepterad av de andra kristna. Hans uppmuntran och förtroendegivande gjorde all skillnad.

Ta exemplet Wikipedia – att bjuda in alla att bidra ger massor av mer kapacitet och kräver mindre resurser och satsningar per person och organisation. I stället för att en person eller en grupp ska producera allt för alla andra. Och resultatet blir rentav bättre i slutändan…

Om du inte kan vara en Paulus så är det minst lika viktigt och betydelsefullt att vara en Barnabas. Upptäck vad Herren gör i dina medmänniskor och dina medarbetare. Uppmuntra och träna dem så att fler får ”vara med och spela”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: