En drömkonferens

Sommarkonferensen i Raseborg har precis avslutats. En riktigt bra konferens, mångsidig, varm och intensiv. Väldigt många bra ingredienser. Arrangörerna ska ha ett stort tack för en fantastisk insats på alla plan! Så bra var konferensen att ännu fler borde ha fått vara med. Och just den tanken väckte fler tankar på hur en drömkonferens skulle se ut. Om det nu var en bra konferens, vad var det som var bra? Om den var bra, vad kunde ännu göras bättre?

Här min lista på bra saker: 

Bra var fokuset på alla åldrar, genom att satsa intensivt på barnkonferensen blev sommarkonferensen något som både föräldrar och barnen minns med glädje. Barnpastor Marina Anderssons inriktning att inkludera barnen i början av dagen tillsammans med de vuxna var något som borde introduceras även i församlingarnas söndagsgudstjänster. Bredden i musiken följde samma inriktning – det fanns något för alla. Barnen sjöng med de vuxna, olika lovsångsteam bjöd på det bästa man hade. Konserten med Kristoffer Streng och manskören Adams var en klar höjdpunkt i musikväg, särskilt hos de lite äldre i publiken.

Bra var temasamlingarnas innehåll – en bredd som å andra sidan gjorde det svårt för individen att välja eftersom man ville gå på flera temasamlingar samtidigt. Men satsningen på att t.ex. ha en ekonomi&adminsamling, en samling om ledarskap och en samling om barnarbetet visar att arrangörerna också haft en avsikt att hjälpa församlingarna att utveckla sin verksamhet.

Bra var inramningen med lokaliteterna, allting nära och lättillgängligt. Tekniken fungerade i huvudsak bra, ett stort gäng killar satsade allt för att leverera ljud, ljus och bild på bästa sätt. Alla samlingar i hallen har bandats in och har publicerats på Betesda Church’s webbsidor. Matservicen fungerade hur bra som helst, kaféet fanns precis där man behövde det, missionsutställningen och bokförsäljningen var mitt i folkströmmen i hallen.

Bra var också talarna i kvällsmötena, både de svenska gästerna Carolina och Lennart Torebring, samt Magnus Persson, och de inhemska Stefan Sigfrids och Fredrik Martin. Angelägna och uppfordrande budskap från alla. Även om de inte verkade vara helt sammankopplade.

Bra var ansatsen att tydliggöra församlingsnätverkets struktur genom att samla alla föreståndare dagen innan till egen träff. Det är värt att utveckla.

Bonusbra var att användningen av gemensam konferenshashtag för sociala medier fick en visserligen lite trevande, men ändå märkbar start den här konferensen. Kolla in hashtaggen #somkonf14 på Tagboard så ser du hur den använts på twitter, fb och instagram.

Mindre bra

Mindre bra var att endast 14 av 28 församlingar var representerade i förkonferensen – dvs. då de gemensamma angelägenheterna avhandlades var bara en del av församlingarna med i processen.

Mindre bra var den snäva tidsramen – det fanns ingen tid i förkonferensen att resonera grundligt utan det blev mest information och snabba beslut enligt mer eller mindre beredda förslag. Om församlingsnätverket vill ha en process där gemensamma angelägenheter på riktigt blir gemensamma behövs det struktur för en behandling och beredning av ämnen redan på förhand, samt lite mer tid på plats för en samtalsprocess.

Mindre bra var att trots att innehållet i temasamlingarna var bra och urvalet stort, stannade det mest på individnivå. Hur mycket som sipprar ut till nytta för församlingarna är omöjligt att veta, men utgångsmässigt är konferensstrukturen inriktad på individens uppbyggelse mer än församlingens utveckling.

Om man tar med allt det ovanstående goda och sedan vill utveckla konferensarrangemanget ytterligare vad skulle man då hitta på?

En drömkonferens

För att få en konferens som ännu mer tar vara på den gemensamma tiden behövs det mer process mellan konferenserna. En större inriktning på att koppla ihop den seriösa församlingsutveckling och samverkan som redan pågår i ledardagar och pastorsdagar med att inkludera även fler ansvarsbärare i processen under konferensens dagar. Såhär skulle jag vilja lägga upp konferensveckan – nogsamt inkluderande det som var bra i årets konferens:

1. Föreståndarsamling på onsdag. De ansvariga ledande pastorerna samlas för gemenskap, men också för att prata ihop sig om det som är specifikt med föreståndarutmaningen och de gemensamma processerna. En sådan samling tjänar också att signalera till alla andra att ledarna står tillsammans och prioriterar det här nätverket – deltagande i föreståndarmötet borde ingå i arbetsbeskrivningen för alla föreståndare. Det här är på gång, vilket är ett bra steg framåt.

2. Förkonferens på torsdag. Den traditionella förkonferensen får hela dagen, minst 8 timmar, då föreståndarna, övriga anställda, styrelse&äldste, samt ansvarsbärare skulle mötas för att dryfta några på förhand (under våren) presenterade aktuella frågor. Församlingarna ombeds skicka delegationer som också tar med sig församlingens åsikter i de olika frågorna. Naturligtvis ingår de sedvanliga punkterna med val av representanter till olika organisationer och FSPM:s vårmöte. Hur få alla (de flesta åtm.) församlingar med? Poängen med förbehandlingen av frågorna i församlingen är att delegationerna då verkligen kan representera församlingens/ledningens lite mer genomtänkta åsikt och samtalet börjar inte från scratch utan alla har redan funderat och samtalat hemma i församlingen om sakerna. Skulle engagera och motivera församlingarna mer till att delta i förkonferensen jämfört med nuvarande praxis.

3. Medarbetarnas utvecklingsdag på fredag. Fredagen kunde vikas för att ha några strategiskt viktiga utbildnings/utvecklingssessioner för alla ansvarsbärare i församlingen. Hur gör man ett bättre kyrkkaffe – dvs. hur ska vi skapa naturliga möten mellan människorna i kyrkan då vi har gudstjänst? Hur utveckla ett barnarbete med genomtänkt läroplan och ledare som får kontinuerlig fortbildning? Hur träna nya ledare? Hur samla in mer pengar för mission? Hur utveckla administrationen och ekonomin i församlingen? Osv… Den här typens sessioner är naturligtvis bra för individen, men poängen skulle vara att medarbetare skulle komma i par eller grupp för att få med sig något in i den verksamhet som man är med i. Så fokus är på församlingsutveckling. Och tanken är att ansvarsbärare ska ha nytta av den här dagen för sitt ansvarsområde i församlingen, så pass att de vill planera i god tid för att vara på plats då. Tanken skulle också vara att församlingarna medvetet utser representanter till de sessioner som man anser att man behöver och har nytta av. Förutsätter igen lite mer process långt innan konferensen.

4. Folkfesten på lördag. Lördagen kunde sedan vara den folkfest för alla åldrar som den nu redan är, men fokus kunde vara ännu mer på den individuella uppbyggelsen. Temasamlingar kunde bejaka individens behov av undervisning, vägledning och gemenskap med alla dem som kommer från andra orter än den egna. På lördagen kunde man arrangera samlingar som också hjälper t.ex. Sibboborna att lära känna Närpesborna osv. Det sker naturligtvis spontant, särskilt hos dem som är lite äldre och redan känner varandra. Men för alla nya i olika församlingar kunde det vara välgörande att få mer kontakt med nätverket som man tillhör (även om man kanske inte är medveten om att nätverket finns). Något relationsbyggande kul för alla medverkande.

5. Wrap-up på söndag. Eftersom många tillresande åker hem på lördag kväll kunde man göra söndagens avslutningsgudstjänst till en lite mer lokal fest. Varför inte fira den ekumeniska gemenskapen genom att långt på förhand planera med ortens övriga församlingar en gemensam sommarsöndag inom ramen för konferensen. Det skadar ju inte att hela infran redan finns där och att man också kan glädjas åt andra konferensdeltagare på samma gång. En annan tanke är också att få in ett inslag av sammandrag av veckans upplevelser, lärdomar och vägkost för framtiden. Kanske någon form av skrivelse – som också skulle fungera som hälsning till alla dem i församlingarna som inte var där men som kunde göras lite mer delaktiga i processen genom ett sådant skriftligt sammandrag.

Det är lätt att drömma, och det här var ju bara en dröm 🙂

Men visst kunde man fundera före nästa konferens hur man ytterligare kunde utveckla konceptet. Årets konferens var jättebra, men skulle ha varit ännu bättre om typ 25 av 28 församlingar skulle haft en delegation på plats. Det förutsätter mer process långt innan konferensveckan. Ämnena och upplägget var jättebra, men skulle kunna fokuseras mer på församlingsutveckling under t.ex. fredag och individupplevelser på lördag. Dagarna skulle alltså vara ännu mer inriktad på utveckling av församlingarnas ledare, ansvarsbärare och verksamhet. Kvällarna, precis som i år, kan gott vara del av folkfest-tanken, för individens uppbyggelse hela veckan.