Ett av Bibelns mest centrala teman är frälsningen, eller räddningen, som Gud erbjuder människorna. De olika kristna kyrkorna har ändå tolkat och tillämpat budskapet om frälsning på olika sätt. Hur förklarar då pingstkyrkan sin syn på frälsningen? Hur blir man frälst, en Jesu lärjunge, ett Guds barn?
För att få en helhetsbild av hur man i pingstkyrkan förstår Bibelns budskap om frälsning presenteras här ett positionsdokument från Assemblies of God. AoG är det största pingstsamfundet i världen med 89 miljoner medlemmar i drygt 450 000 församlingar globalt. Deras ståndpunkter är i linje med den frälsningslära som pingstkyrkorna i Norden har och därför är deras text relevant som exempel på pentekostal frälsningsteologi. Texten här är en förkortad version av originaldokumentet. Den som vill läsa hela texten kan göra det på https://ag.org/Beliefs/Position-Papers/Assurance-of-Salvation.
Frälsningen börjar med pånyttfödelse genom den helige Andes förnyande kraft
Pingstkyrkan (Assemblies of God) bekräftar den bibliska undervisningen att människan träder in i en personlig, frälsande relation med Kristus genom den helige Andes förnyande kraft. Den helige Ande drar människan till omvändelse och tro på Kristus.
Jesus beskrev denna första frälsningserfarenhet som att bli ”född på nytt” (Joh 3:3–6), liksom aposteln Petrus gjorde (1 Pet 1:3). Paulus skrev på samma sätt: ”Han frälste oss genom badet till pånyttfödelse [palingenesias, ’pånyttfödelse’ eller ’regeneration’] och förnyelsen genom den helige Ande” (Tit 3:5). Han använder också uttrycket ”en ny skapelse” för denna förvandlande frälsningserfarenhet (2 Kor 5:17).
När den troende föds på nytt – vilket teologiskt betecknas som ”regeneration” eller pånyttfödelse – kommer den helige Ande in i människans liv och ger visshet om syndernas förlåtelse, andlig förnyelse och en personlig relation till Gud. ”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn” (Rom 8:16). Denna levande relation med Gud genom hans Ande, som börjar och upprätthålls genom tron, utgör grunden för den troendes trygghet i frälsningen.
Följande bibliska undervisning vägleder den troende i den växande mognaden och uthålligheten i relationen till Kristus:
1. Gud erbjuder frälsning åt alla människor (Luk 19:10; Joh 3:16; Rom 10:11–13; Hebr 2:9; 2 Pet 3:9; Upp 22:17).
2. Frälsningen tas emot och vissheten om den fås genom tron (Rom 3:28; Gal 2:20–21; Ef 2:8; Fil 3:9; Hebr 10:38; 1 Pet 1:5).
3. Det kristna livet innebär en pågående kamp mot frestelser och synd (Rom 1:32; 1 Kor 3:1–3, 5–8; 5:9–13; Hebr 3:12–14; 12:1; 1 Joh 1:8; 3:8).
4. Frälsningen kan gå förlorad eller överges genom att Kristus förkastas (Johannes 17:12; 1 Tim 4:1; 5:12, 15; Hebr 6:4–6; 10:26–27, 38; 2 Pet 2:20; 1 Joh 5:16).
1. Gud erbjuder frälsning åt alla människor
Gud vill att varje människa ska bli frälst. Detta är något som Bibeln återkommande slår fast (Luk 19:10; Joh 3:16; Rom 10:11–13; Heb 2:9; 2 Pet 3:9; Upp 22:17). Guds vilja att frälsa människan kommer tydligt till uttryck i Jesu egna ord: ”Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat” (Luk 19:10). Jesu uppdrag var alltså att söka och frälsa de förlorade.
Redan i början av Johannesevangeliet presenteras Jesus som ”Guds Lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29). Och i evangeliets kanske mest kända vers sammanfattas Guds frälsningsvilja: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh 3:16).
Samma sanning återkommer i Paulus undervisning. Gud är vår Frälsare och ”vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen” (1 Tim 2:3–4). Paulus säger också att Gud ”är Frälsaren för alla människor, särskilt för dem som tror” (1 Tim 4:10). Och i Titusbrevet läser vi: ”Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor” (Tit 2:11).
Denna nåd som Gud erbjuder människan före hennes omvändelse brukar kallas förekommande nåd. Gud tar initiativet till frälsningen. Genom den helige Ande verkar han i människans liv och drar henne till sig, väcker hennes behov av Gud och gör det möjligt för henne att svara på evangeliet. Människan kan därför ta emot Guds erbjudande om frälsning genom tro, men hon kan också avvisa det.
Frälsningen börjar alltså inte med människans sökande efter Gud, utan med att Gud söker människan. Gud har redan tagit initiativet genom Jesus Kristus och genom den helige Andes verk. Evangeliet är därför ett erbjudande till varje människa.
Bibeln avslutas också med en inbjudan som omfattar alla: ”Och Anden och bruden säger: ’Kom!’ Och den som hör det ska säga: ’Kom!’ Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten” (Upp 22:17).
I sin nåd och barmhärtighet har Gud i sin suveränitet från evighet bestämt de villkor på vilka han visar barmhärtighet och berett frälsningsplanen genom vilken alla kan bli frälsta (Heb 2:9). I denna plan tas människans fria val, möjliggjorda genom den helige Ande, i beaktande, så att de troende är utvalda i Kristus på grundval av Guds förkunskap (Rom 8:29; Ef 1:4). Frälsningen står till buds för var och en som i tro svarar på evangeliet och på Guds nåd, som han erbjuder alla människor före deras omvändelse.
2. Frälsningen tas emot och vissheten om den fås genom tron
Att vara kristen handlar inte om att förtjäna frälsningen genom goda gärningar. Frälsningen är helt och hållet av nåd genom tro (Ef 2:8–9). Tron tar fasta på sanningen att Kristus dog i syndiga människors ställe, så att syndernas förlåtelse är möjlig. Genom tron kan människan förtrösta på Guds barmhärtighet och ta emot Kristus som sin Frälsare.
Tron griper tag i den underbara verkligheten att människor som tror och omvänder sig får del av Kristi rättfärdighet. Den tillräknas dem, inte på grund av någon egen förtjänst (Fil 3:9), utan som en gåva från Gud: ”Guds rättfärdighet genom tron på Jesus Kristus, till alla som tror” (Rom 3:22). Även om ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud”, blir ”alla rättfärdiga utan förtjänst, av hans nåd, genom återlösningen i Kristus Jesus” (Rom 3:23–24; se även Rom 5:1).
Denna nådefulla ställning inför Gud blir verklig genom den helige Andes verk. ”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn” (Rom 8:16). Den helige Ande ger alltså den troende en inre visshet om relationen till Gud och om att vi tillhör honom.
Samtidigt som de troende är rättfärdiggjorda och har fått Kristi rättfärdighet tillräknad sig, är de också ”skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem” (Ef 2:10). De är dessutom kallade att i sitt dagliga liv vara ”rika på rättfärdighetens frukt, som Jesus Kristus ger” (Fil 1:11).
Att Kristi rättfärdighet får komma till uttryck i den troendes liv är därför en pågående process. Det handlar om en medveten och fortgående andlig mognad och om att formas alltmer efter Kristus. (2 Pet 1:5-8)
Den troendes trygghet i frälsningen kommer alltså genom tron – både när vi tar emot frälsningen och när vi fortsätter att leva i gemenskap med Kristus genom hans Ande. Tillsammans med Paulus ber den troende att få ”bli funnen i honom [Kristus], inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud som kommer genom tron” (Fil 3:9).
3. Det kristna livet innebär en pågående kamp mot frestelse och synd
Frestelse och synd är verkligheter i livet i en fallen värld. Även om de troende troget förtröstar på Kristus och följer honom, är de fortfarande präglade av mänsklig svaghet. Trots att de genom Kristi rättfärdighet har blivit rättfärdiggjorda och fått en rätt ställning inför Gud, uppnår de inte syndfri fullkomlighet i detta liv. ”Vi begår alla många fel” (Jak 3:2). Och ”om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss” (1 Joh 1:8).
Samtidigt betonar Bibeln att det kristna livet ska präglas av en tydlig riktning mot andlig förvandling. Som tidigare betonats har de troende blivit ”födda på nytt” genom Guds Ande (Joh 3:3–8). De är ”nya skapelser”, där det gamla är förbi och något nytt har kommit (2 Kor 5:17). Därför kunde Johannes med stor tydlighet senare skriva: ”Den som är född av Gud syndar inte” (1 Joh 3:9). Samme helige Ande som överbevisar världen om synd (Joh 16:8) fortsätter att överbevisa den troende om synd och leder henne in i sanningen (Joh 16:13). ”Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte” (1 Joh 3:6).
Ett fortsatt liv i synd påverkar den troendes tro negativt och kan, om synden inte överges och bekänns, till slut leda till att tron går förlorad. Men när den troende bekänner sin synd och vänder sig till Kristus i omvändelse, gör hon det i trygg förvissning om att hon som Guds barn har ”en som för vår talan inför Fadern: Jesus Kristus, den Rättfärdige” (1 Joh 2:1).
Det behöver också sägas med eftertryck att den troende inte befinner sig i en slags ”svängdörr”, där man ständigt går in och ut ur Guds nåd. Den troende är trygg i Guds hand. Paulus skriver: ”För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken krafter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre” (Rom 8:38–39).
Den troendes ställning som rättfärdiggjord i Kristus är alltid grundad i tron. Utan tro på Kristus finns inte längre den frälsande gemenskapen med honom. Därför uppmanar Bibeln de troende: ”Se till, bröder, att det inte finns hos någon av er ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden” (Heb 3:12).
4. Frälsningen kan gå förlorad eller överges genom att Kristus förkastas
Gud, vår kärleksfulle himmelske Far, vill inte att någon människa ska falla bort från den frälsning som han av nåd har berett i Kristus. ”Han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig” (2 Pet 3:9). Men Bibeln lär också att troende som har tagit emot Kristus som Frälsare kan gå förlorade om de gång på gång bortser från Bibelns undervisning, fortsätter att stå emot den helige Andes överbevisning och till slut når den punkt där de vänder sig bort från sin Frälsare.
Jesus framhåller detta i liknelsen om såningsmannen. När han talar om människor som har kommit till tro säger han: ”De tror en tid, men när de sätts på prov kommer de på fall” (Luk 8:13). Hebreerbrevets författare talar allvarligt om troende ”som en gång har blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande, smakat Guds goda ord och den kommande tidsålderns krafter och sedan avfallit” (Heb 6:4–6).
Aposteln Petrus varnar också: ”Om de genom kunskapen om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus har kommit undan världens fördärv men sedan på nytt snärjs in i det och besegras, då har det sista blivit värre för dem än det första. Det hade varit bättre för dem att inte ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända tillbaka från det heliga bud som överlämnats åt dem” (2 Pet 2:20–21).
Bibeln varnar alltså tydligt för möjligheten att gå miste om eller överge frälsningen. Men den upphör aldrig att ge hopp åt den som vill svara på den helige Andes kallelse. Jesu inbjudan är utan förbehåll: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så ska jag ge er vila” (Matt 11:28). Aposteln Paulus förklarar med stor visshet: ”Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst” (Rom 10:13).
Därför ska kristna aldrig för tidigt dra slutsatsen att en kämpande broder eller syster är bortom räddning. Om fadern inte gav upp hoppet om sin förlorade son (Luk 15:11–31), ska inte heller Jesu Kristi församling göra det.
Sammanfattning
Den kristna tron är ett liv i glädje och seger i Kristus, där den troende förvandlas andligt, formas av Guds ord och får kraft genom hans Ande. Den kristna tron innebär lydnad till Kristi bud och ett ansvarsfullt deltagande i hans församling och i det omgivande samhället. Ibland innebär den också att vi får gå igenom olika slags lidanden. Men när de troende förblir i gemenskap med sin Herre kan de hålla fast vid tron och fortsätta på vägen.
Med stor visshet påminner Paulus oss om vår Herres trofasthet: ”Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det intill Kristi Jesu dag” (Fil 1:6).
——————————-
Originaldokumentet hittas på: https://ag.org/Beliefs/Position-Papers/Assurance-of-Salvation. I dokumentet tar man också tydligt avstånd från den reformerta (kalvinistiska) teologin kring frälsningen. Det resonemanget har lämnats bort i texten ovan.
Ett grundligt resonemang om frälsningen, med samma slutsatser, hittar du i den bok om frälsningen som finska Pingst gav ut år 2023: ”PELASTUS – Jumalan suunnitelma” på Aikamedia
och motsvarande svensk sammanfattning, ”Omvändelse och frälsning” hittar du som nedladdningsbar pdf på Nya Musik
pingstfi.blog 