Carl-Gustav Severin undervisar på FSP Ledardagar. Börjar med att uppmuntra till framtidstro, det finns stora möjligheter i församlingarna. Viktigt att vi vet vem vi är och vart vi är på väg. Viktigt också med helhetssyn – inse att vi inte är ensamma. I församlingen behöver vi de ”vanliga människorna” som ger sin tid och kraft för att bygga församlingen. Ska vi finnas kvar ”om hundra år” behöver vi många människor ”bakom kulisserna”.
Om att tro på förändring: En mor som vuxit upp som slav gav sin son namnet Kaleb som betyder frimodig. Hur mycket påverkade det hans attityd? När han sedan skickades av Mose för att speja in löfteslandet så hade han frimodighet att tro på möjligheterna och Guds hjälp. 4 Mos 13. Majoriteten av spejarna sa att det var nog ett fantastiskt land, men… man såg mer problem än möjligheter. Kaleb och Josua trodde ändå mer på Gud än på svårigheterna.
4 Mos 13:31 Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade:”Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det”. Folket reagerade helt negativt och avvisade deras tro. Gud noterade ändå Kalebs tro. 4 Mos 14:24 Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. Därför skall jag föra honom in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar skall ta det i besittning.
Helhetssyn i församlingsbygget
Den positiva anden i församlingen är livsnödvändig. Glädjen i Herre är vår starkhet – särskilt sant i Finland… Vi ska uppliva varandra – inte avliva varandra.
”Andens gåvor startar väckelsen, men karaktären bygger den”. På tal om väckelse: Fyra felaktiga förhållningssätt. Vi tror inte att det kan bli folkväckelse, kanske det är något fel på oss, kanske vi måste ändra vår förkunnelse, kanske vi behöver en stor evangelist… Medan vi väntar på ”den stora väckelsen” så kan vi ägna oss åt att vinna en person i taget.
Ta inte bort Jesus ur förkunnelsen. Förkunna Jesus såsom frälsaren. Jesus som helbrägdagörare. Jesus som befriaren. Undervisa om kraften och auktoriteten i Jesu namn.
Vi tror också på en generationskyrka. En bra kyrka består av tre generationer. Tänk på stafettlöpning. Vid bytena måste båda vara i rörelse tillsammans. Alla behövs. De äldre behöver tro på de yngre och de yngre behöver tro på de äldre.
pingstfi 