Det lilla Jesus-barnet är Gud inkarnerad. Vilket oerhört påstående det ändå är! Det passar inte in i en sekulär världsbild, men är knappast riktigt enkelt att hantera ens i en mer religiöst inriktad hjärna. Men inför jul är det lämpligt att påminna sig om vad Bibeln säger om saken – det är ju det som den kristna tron bygger på och där julfirandet får sitt innehåll och djup. Vi kan läsa om att Jesus fanns till redan innan allting skapades och att Jesus genom sitt människoblivande kunde visa vem Gud är på ett unikt sätt. Hans egna uttalanden var alltför anspråksfulla, tyckte många som hörde honom då.
Jesu pre-existens
Johannes är den som kanske allra tydligast beskriver Jesu existens innan han blev människa. Det är också i Johannes vi hittar Jesu egna ord om saken.
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Joh 1:1-5
Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. Joh 1:9-11
Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig.” Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd. Joh 1:14-18
Se också Matt 1:20-23, Luk 1:30-35, Rom 1:3-4
Jesus själv hänvisade till det liv han hade innan han kom till jorden:
Abraham, er far, jublade över att få se min dag. Han såg den och gladde sig.” Judarna sade: ”Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!” Jesus svarade: ”Jag säger er sanningen: Jag Är, innan Abraham fanns.” Joh 8:56-58
Fadern själv älskar er, för ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud. Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern.” Joh 16:27-28
Det här understryks ytterligare i Hebreerbrevet:
I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Hebr 1:1-3
Men vi ser Jesus, som en liten tid var lägre än änglarna, nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe.
För när Gud, för vilken och genom vilken allt är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han genom lidande fullkomna honom som för dem till frälsning. Jesus som helgar och de som helgas har alla en och samme Far. Hebr 2:9-11
Och vad var då poängen med att Gud skulle bli människa?
Det uppenbara, som ofta predikas, är att Jesus kom för att genom sin död på korset erbjuda oss förlåtelse för våra synder, gemenskap med Gud och ett nytt liv genom Anden. Men det var också för att han genom sitt liv som människa skulle få en inifrån-erfarenhet av människolivet. Det är en fascinerande aspekt, att Gud måste lära sig något unikt, som bara kan fås genom egen erfarenhet.
När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen, och befria alla dem som av rädsla för döden levt i slaveri hela sitt liv. Det är ju inte änglar han tar sig an, utan Abrahams barn. Därför måste han bli lik sina bröder i allt, för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Genom att han själv har fått lida och blivit frestad kan han hjälpa dem som frestas. Hebr 3:14-18
När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid. Hebr 4:14-16
Jesus är vägen till Fadern (Gud)
Det här är kanske det mest kontroversiella som Jesus sade – att han och Fadern är ett och att ingen kommer till Fadern utom genom honom. För de judiska ledarna var det en hädelse och något samhällsomstörtande som måste kväsas i sin linda (Matt 26). För dem som trodde honom var det nyckeln till att förstå att det som Jesus gjorde innebar frälsning för alla människor, inte bara för judarna utan för alla folk (Matt 28). Vilket var en revolutionerande tanke, det också.
Såhär beskrev Jesus vägen till Fadern:
Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.”
Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far. Nu känner ni honom och har sett honom.”
Filippus sade: ”Herre, visa oss Fadern så räcker det för oss.” Jesus svarade: ”Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Orden jag talar till er säger jag inte av mig själv. Fadern bor i mig och gärningarna är hans verk. Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Joh 14:1-11
Läs också Julen: Gud blir människa (1) – så oerhört provocerande
pingstfi.blog 