Varför finns det frikyrkor? Sedan senare halvan av 1800-talet har de s.k. frikyrkorna bildats och utvecklats i Norden. Pingstkyrkan räknas också som en frikyrka. Ursprunget till dagens frikyrkor hittar vi i de upptäckter som de anabaptistiska reformatorerna gjorde på 1520-talet och framåt.

Egentligen kunde man hävda att alla kyrkor som kom ut ur reformationen är ”frikyrkor” i relation till den katolska kyrkan. Men då lutherska och calvinska (reformerta) kyrkor valde att fortsätta samarbetet med den politiska makten i likhet med den katolska kyrkan, kom den anabaptistiska rörelsen med en radikalare tanke: Att kyrkan skulle vara fri i relation till den politiska makten. Det var en tanke som inte tänkts (åtminstone inte högt) sedan 300-talet. Men det var inte bara det att kyrkan skulle vara fri från staten som var frågan. Hela sättet att se på församlingen var annorlunda, när man började hävda att församlingen bara skulle bestå av troende.

ÖVERLÅTELSE TILL LÄRJUNGASKAP

En av de teologer som på 1520-talet formulerade tankar kring kyrkan och församlingen var Balthasar Hubmaier. Man hade redan kommit fram till att dopet skulle ske efter att en person kommit till tro och att dopet innebar en överlåtelse till lärjungaskap och Jesu herravälde. Hubmaier utvecklade bl.a. en instruktion kring dopet som också förklarade hur han såg på församlingen. Han talade om den allmänna eller universella kyrkan som består av alla som genom tron på Jesus är förenade i Gud oberoende av var man är på jorden. Parallellt talade han om den lokala, synliga kyrkan/församlingen som består av troende som samlas konkret på en ort under ledning av en pastor (herde) för att dela undervisning, för dop och Herrens måltid (nattvard).

När man i den här tidiga troendedöparrörelsen gav instruktioner för hur ett dop skulle genomföras så skrev Hubmaier i sin katekes ett förslag till ett dialogutbyte mellan pastorn och dopkandidaten. Inför församlingen skulle dopkandidaten bekräfta sin tro på Fadern, Sonen och den helige Ande, avsäga sig alla djävulens verk och överlåta sig till ett liv i enlighet med Jesu undervisning. Utifrån den här överlåtelsen till ett kristet leverne förklarade man sig beredd att ge ”broderlig förmaning” till andra som avvek från ”vägen” och naturligtvis själv också vara beredd att ta emot ”broderlig förmaning”. Dopkandidaten skulle också bekräfta sin vilja att bli inkluderad och inräknad i den synliga kristna församlingen. Därefter kunde personen bli döpt och efter dopet bli förklarad som en medlem i den kristna församlingen.

Församlingen skulle alltså bestå av medlemmar som själva valt att tro och beslutat sig för att låta döpa sig. Man utvecklade därför också anvisningar för hur man skulle förhålla sig till dem som inte tror.

DEN SCHLEITHEIMSKA BEKÄNNELSEN

Ledare för den tidiga anabaptistiska rörelsen samlades år 1527 i staden Schleitheim, i Schweiz, till ett möte för att formulera gemensamma ståndpunkter. Man presenterade sedan sju artiklar (nedan i kort form) som man ansåg var nödvändiga att definiera för att klargöra några frågor man debatterat. De visar tydligt hur man strävade efter att församlingen bara skulle bestå av dem som menade allvar med tro och lärjungaskap.

1. Dop: Dopet ges till dem som medvetet ångrat sig och tror att Kristus har dött för deras synder. Spädbarn kan därför inte komma ifråga vad gäller dop.
2. Bannet (Uteslutning): En kristen bör leva disciplinerat och vandra i rättfärdighet. Felsteg skall åtgärdas med varningar (broderlig förmaning), men kontinuerliga brott kan leda till uteslutning (som en sista utväg).
3. Brödsbrytelse (nattvard): En åminnelse- och gemenskapshögtid som endast de som har blivit döpta kan delta i.
4. Separation från det onda: Den kristna församlingen skall inte ha någon anknytning till dem som stannar vilse i olydnad och en anda av uppror mot Gud.
5. Pastorer i församlingen: Pastorer bör vara män med gott anseende. En del av det ansvar de troget måste utföra är att undervisa, disciplinera, varna och utesluta, döpa och leda brödsbrytelsen.
6. Svärdet: Våld får under inga omständigheter användas av de kristna. Icke-våldets väg följer mönstret av Jesus undervisning, som aldrig uppmuntrade stridslystnad vid förföljelse.
7. Eden: Inga eder får svärjas eftersom Jesus förbjuder bruket.

Det är lätt att förstå att de här trossatserna ytterligare orsakade förföljelse från dem som försvarade folk- eller statskyrkan som idé. Man ifrågasatte ju den katolska kyrkans undervisning som varit rådande i mer än tusen år och tog samtidigt avstånd från den magisteriella reformationens (Luther, Zwingli/Calvin) dop- och församlingssyn. Förföljelsen, som det här ledde till, underströk ytterligare behovet och nödvändigheten av fria kyrkor/församlingar.

KONGREGATIONALISMEN – DEN LOKALA FÖRSAMLINGEN

Under de dramatiska århundradena efter reformationen växte olika rörelser fram som betonade nödvändigheten av den lokala församlingens frihet. På 1580-talet författade den puritanske separatisten Henry Barrow i England en skrift med titeln ”A true Description of the Visible Congregation of the Saints” där han hävdar att kyrkan inte ska vara i förbund med staten, men också att den fria kyrkan inte ska vara under ett auktoritativt centralstyre.

Han menade att varje lokal församling (congregation) motsvarar det Nya testamentet benämner ecclesia och därför självständigt ska styra över sitt gudstjänstliv, sin lära och sin ordning. Han underströk också att i de här självständiga församlingarna är alla medlemmar likaberättigade, att pastorerna inte har någon given särställning utan tjänar utifrån sin lämplighet. Han ansåg också att lekmän kunde tjäna i alla olika uppgifter i församlingen och också undervisa i Skriften.

I och med att statsmakten och statskyrkan gjorde livet svårt för alla som ville tänka och handla utanför den givna boxen, så ledde det bl.a till att en del sökte sig till friare områden. Bl.a. så reste flera ur en friförsamling i Leyden år 1620 till Amerika med skeppet Mayflower. De här tankarna om den fria kyrkan påverkade sedan församlingsbyggarna i Amerika så mycket att många antog den kongregationalistiska församlingssynen. Puritanerna i Amerika ville helst bestämma om sin församlingsordning själva och i det framväxande samhället fick man den friheten.

Även andra rörelser växte fram. Redan år 1638 grundades den första baptistkyrkan av Roger Williams på Rhode Island. Rhode Island var då en koloni där man deklarerat full religionsfrihet.

Både i Europa och Amerika har sedan, utifrån olika resonemang och teologisk förståelse, flera fria kyrkorörelser utvecklats. Man kan t.ex. räkna in adventkyrkan, baptistkyrkan, metodistkyrkan, missionskyrkan, frälsningsarmén och pingstkyrkan i denna grupp.

NORDENS FRIA KYRKOR

När rörligheten ökade under 1800-talet kunde olika väckelserörelser influera större områden och det bidrog till att bl.a baptismen kom till Norden på 1850-talet. Den församlingsform som då utvecklades följde ganska långt det man redan på 1500-talet formulerat i den anabaptistiska rörelsen. Baptisterna blev den första församlingsrörelse som utvecklade en ”demokratisk” församlingsordning där alla medlemmar, både kvinnor och män, hade en röst. Andra rörelser betonade andra saker som nu gick att genomföra tack vare att samhället blev mer tillåtande. Nya församlingsbildningar blev möjliga efter konventikelplakatets upphävande år 1870 i Finland (1858 i Sverige).

När pingstväckelsen bröt ut i början av 1900-talet hade man ett stort fokus på att återupptäcka den första kristna kyrkans modeller, lära och erfarenheter, precis som man hade haft det redan på 1500-talet i den anabaptistiska rörelsen.

Lewi Pethrus, som ledde den svenska pingströrelsen under 1900-talets första hälft, skrev om församlingen: ”Vi håller före att den lokala församlingen är avsedd att på sin plats representera den universella församlingen, som också kallas Kristi kropp. Den lokala församlingen är också den högsta andliga auktoritet, som Guds ord talar om. Apostlarna och deras lära har vi representerad i Nya testamentets skrifter. Med hjälp av apostlarnas undervisning leds församlingen av dess äldste och föreståndare. De avgörande besluten i viktiga frågor fattas av hela församlingen. På så sätt bevaras församlingens suveränitet. Den bestämmer själv över sin egendom och lever på ett sätt sitt självständiga liv.”

PINGSTKYRKAN I FINLAND

Den här synen på församlingen som en fri kyrka, som består av troende som överlåter sig till lärjungaskap och som på lika villkor medverkar till församlingens utveckling, har alltså vuxit fram och blivit allt starkare under de senaste 500 åren. Den är inte längre lika kontroversiell som på 1500-talet, det finns större respekt för olika förhållningssätt. Vi har i Finland idag stor frihet att bilda och utveckla församlingar som bygger på samma teologiska förståelse.

Trossamfundet Pingstkyrkan i Finland har i grunden samma församlingssyn som Pethrus gav uttryck för, där den lokala församlingens suveränitet bevaras. Församlingarna inom Pingstkyrkan är fortfarande självständiga, har full makt och äganderätt över t.ex. egendom och anställningar. Möjligheten till en sådan flexibel samfundsstruktur skapades i Finland då den nya religionsfrihetslagen antogs år 2003.

Genom medlemskap i Pingstkyrkan har församlingen anslutit sig till ett nätverk av församlingar med gemensam tro och inriktning. Att vara medlem i Pingstkyrkan hjälper den lokala församlingen att samverka med likasinnade, att få tillgång till nätverkets större rersurser och att få stöd till gemensam teologisk reflektion och utbildning. För den enskilda personmedlemmen bekräftar medlemskapet personens kyrkotillhörighet då man är medlem i ett registrerat samfund. Det leder rimligtvis till en tydligare identitet och samhörighetskänsla även på det individuella planet.

Pingstkyrkan i Finland är naturligtvis en fri kyrka i relation till staten, men understryker också visionen om den fria kyrkan i sin syn på den lokala, självständiga församlingen. Genom Pingstkyrkans struktur stärks samhörighet och samverkan mellan församlingar utan toppstyrd hierarki.

Litteratur:

Pipkin/Yoder: Hubmaier, Balthasar – Theologian of Anabaptism, Plough Publishing House 2019
Yoder, John Howard: The Schleitheim Confession, Herald Press 1977
Westin, Gunnar: Den kristna friförsamlingen genom tiderna, Westerbergs 1954
Pethrus, Lewi: En såningsman gick ut, C.E.Fritzes Bokförlags Ab 1956

Bild på Balthasar Hubmaier: https://en.wikipedia.org/wiki/Balthasar_Hubmaier
Bild på Henry Barrow: https://en.wikipedia.org/wiki/Henry_Barrowe
Bild på Lewi Pethrus: https://sv.wikipedia.org/wiki/Lewi_Pethrus

---

Pingstkyrkans teologiska rötter – del 2 – den fria kyrkan

Mycket av pingstkyrkans teologiska resonemang och bibelförståelse bottnar i de upptäckter som gjordes i bibelläsningen under 1500-talets reformatoriska processer. Ambitiösa pingstteologer hävdar naturligtvis att det är från Bibeln man hämtar sin teologiska hållning. Men den ambitionen hade också en del bibelläsare redan på 1500-talet. Mycket av det som pingstkyrkan idag omfattar som bibliskt, kunde man känna igen i den ”radikala reformationens” teologiska resonemang. Därför publiceras här en serie artiklar om olika teologiska (åter)upptäckter som gjordes på 1500-talet (och senare) och som fortfarande delas av i pingstkyrkan idag.

Första delen (Dopet) ingick i Livet nr 1 2025 och du kan också läsa den här: https://pingstfi.blog/2025/01/21/21-1-2025-500-ar-sedan-troendedop-i-zurich/

---