Pingstkyrkan beskriver Bibeln som Guds ord och att Bibeln är grunden för livet och läran. Alla medlemmar i församlingarna uppmuntras till att läsa, tolka och tillämpa Bibeln i sitt eget liv. Samtidigt understryker man att ”vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad” (1 Kor 13:9) så läsaren behöver både Andens och församlingens hjälp i läsningen. Pingströrelsen undvek länge att formulera en skriven trosbekännelse med hänvisning till historiska kyrkors alltför toppstyrda, låsta och begränsade tolkningar. Man ville att de troende skulle fortsätta att läsa Bibeln och lyssna till Anden och alltid vara redo att upptäcka mer i Ordet.
Vem eller vad har auktoritet – påven, kyrkans tradition eller bibeln?
Pingströrelsen har uppstått ur och i den protestantiska kyrkofamiljen. Synen på Bibelns auktoritet bygger på de insikter reformatorerna på 1500-talet gjorde när man ville protestera mot kyrkans förfall. Reformatorerna märkte snabbt att det rådande kyrkosystemet inte klarade av kritik och reformförslag. Åtminstone inte på det sätt som reformatorerna önskade. Eftersom de ansåg att den katolska kyrkan förfallit både i lära och praxis, att påvens läroämbete faktiskt inte var ofelbart, uppstod frågan var de då skulle hämta kunskap om den sanna tron och det äkta kristna livet. De landade i insikten om att det är Bibeln som är den enda auktoritativa källan.
Reformatorerna insåg att påvens läroämbete och kyrkans tradition hade fixerat kyrkans teologi och praxis i tolkningar och former som inte var bibliska. Påvarnas och kyrkomötenas ställningstaganden kunde inte ifrågasättas och därför inte heller utvecklas, även om man till en början försökte. De olika diskussionerna ledde till bannlysning och kätterianklagelser. Den katolska kyrkans reaktion på reformförsöken ledde till att Luther och andra reformatorer kastades ut från den katolska kyrkan. Det ledde till att de fick större frihet att studera Bibeln och dra egna slutsatser.
Sola Scriptura
En av de centrala tankarna som föddes under reformationens dynamiska teologiska diskussioner var ”Sola Scriptura” eller ”Skriften allena”. Tidigt under reformationsprocessen mötte Martin Luther en annan teolog, Johann Eck, i Leipzigdisputationen år 1519, och hävdade då att endast Skriften skall vara normerande i trosfrågor och att påven kan ta miste. Det här ledde till att påven utfärdade en bannbulla mot Luther och i och med det var den teologiska striden och reformationen igång på allvar.
Luther utvecklade sedan de fem ”Sola” som är grundläggande för luthersk teologi, men som också i princip kan omfattas av andra protestantiska kyrkor. (Sola Gratia – nåden allena, Sola Fide – tron allena, Sola Scriptura – skriften allena, Solus Kristus – Kristus allena, Soli Deo gloria – Guds ära allena.) Naturligtvis behöver alla sin förklaring – och du hittar olika betoningar och nyanseringar beroende vilket samfund du frågar.
Bibelns kanon – vad kan man lita på?
Om Bibeln ska vara normerande för liv och lära, hur vet vi då att den går att lita på? När det gäller Gamla Testamentet (GT) så ingår de böcker som räknas som judarnas erkända skrifter. Ofta hänvisas till att GT:s kanon var fastställd på Jesu tid och att Jesus genom att hänvisa till skrifterma bekräftades deras tillförlitlighet. Paulus säger det tydligt i 2 Tim 3:16: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet.” Det är också de böckerna som Luther tog med I Bibeln då han översatte den till tyska. Däremot lämnade han bort de deuterokanoniska (apokryfiska) böckerna som den katolska kyrkan inkluderat i sin Bibel. En del av skillnaderna mellan katolsk och protestantisk teologi kan härledas just från de böckerna.
När det gäller Nya Testamentet (NT), så är forskarna rätt överens om att de nuvarande texterna i Nya testamentet var väl erkända som auktoritativa texter redan under andra århundradet och att kyrkomötena på 300-talet närmast bara bekräftade de texter som redan hade blivit erkända. Inom NT jämför Petrus det som Paulus skrivit med de övriga Skrifterna i 2 Pet 3:15-16: ”Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er efter den vishet som han har fått, och så gör han i alla sina brev när han talar om detta. I hans brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och ostadiga människor förvränger till sitt eget fördärv, något som också sker med de övriga Skrifterna.”
Pingstkyrkan understryker övertygelsen om Bibelns auktoritet och samtidigt också att tolkningen och förståelsen ständigt behöver fördjupas och förbättras. Den framväxande pingströrelsen, i början av 1900-talet, kan ses som en proteströrelse mot de tolkningar som en del protestantiska kyrkor gjort till sina normerande doktriner. Med hänvisning till Bibelns texter drog pingstfolket t.ex. slutsatsen om att den Helige Andes gåvor ingalunda upphört, utan kunde upplevas och användas även i nutid.
Den brokiga kyrkofamiljen
När de reformatoriska bibelläsarna kopplats loss från den katolska kyrkans auktoritet över bibeltolkningen kunde de dra egna slutsatser betydligt friare. Det ledde till många diskussioner och många lärostrider, man hade ofta svårt att enas kring tolkningen i olika frågor. Hur skulle man avgöra vem som hade den bästa eller rätta tolkningen av Bibelns texter? Det ironiska är ju att Luther som tagit sig friheten att tänka nytt, och blivit bannlyst av påven, ändå hade så svårt att acceptera andra oliktänkare, de som inte höll med honom i tex. i synen på dopet eller nattvarden.
Genom de följande århundradena uppstod många församlingsrörelser som byggde på tolkningar som var i olika grader av konflikt med andra tolkningar. Alla hänvisade till Bibeln som den auktoritativa källan, men man drog ändå olika slutsatser i sin teologiska process. Det här har historiskt orsakat många hårda ord och uppslitande splittringar mellan kristna och är fortfarande en utmaning i ekumeniska möten mellan troende från olika kyrkor.
Samtidigt har det gett en frihet i den pågående bibeltolkningen som knappast någon skulle vilja ge upp. Mångfalden i bibeltolkningar kan upplevas förvirrande, men har också över tid visat sig vara berikande, något som förutsätter aktiv bibelläsning av alla.
Den pentekostala bibelförståelsen
Pingströrelsen uppstod i en djup längtan efter mer av Guds närvaro och kraft i både församling och enskilda troendes liv. Många läste Bibeln och drog slutsatsen att Anden kunde och ville göra mycket mer än vad man dittills sett. Den tolkningen av Bibeln hamnade i konflikt med t.ex. dem som menade att Anden visserligen gett nådegåvor till de första kristna, men att den övernaturliga verksamheten upphört då Nya testamentets kanon slagits fast. Den här s.k. cessationismen (att Andens nådegåvor upphört) var en så pass viktig doktrin för en del att man såg sig tvungna att utesluta dem som hävdade motsatsen.
Bibeltolkningarna, i kombination med erfarenheterna, kom i konflikt ännu en gång. Det här var särskilt tydligt i början av 1900-talet. Under senare decennier har den pentekostala bibeltolkningen om Andens närvaro och verkningar, som de beskrivs i Apostlagärningarna och breven, vunnit gehör också i många kyrkor som initialt fördömt och motarbetat den.
Bibelsyn inom Pingstkyrkan i Finland
Samfundet Helluntaikirkko – Pingstkyrkan i Finland har listat 10 huvudpunkter i tron för att förtydliga den pentekostala teologin. Den första punkten beskriver synen på Bibeln och man skriver följande:
Bibeln är Guds Ord, som fötts genom Andens inspiration och som är vår läras enda grund. Vi erkänner den bibliska kanon som har uppstått under de tidiga kristna århundradena och som bekräftades i sin nuvarande form i samband med reformationen. Bibeln är skriven under specifika historiska, kulturella och språkliga förhållanden. Kännedom om dessa, det vill säga ett hermeneutiskt förhållningssätt, hjälper till att förstå och förklara Bibeln samt att tillämpa dess budskap och principer i vår tid.
I vår bibelsyn bekänner vi oss till Lausannedeklarationen om Bibelns auktoritet och kraft: ”Vi erkänner Gamla och Nya testamentets alla skrifters gudomliga inspiration, sanningsenlighet och auktoritet som det enda skrivna Gudsordet, som är ofelbart i allt det lär, och den enda ofelbara normen för tro och liv. Vi erkänner också Ordets kraft i att fullborda Guds frälsningssyfte. Bibelns budskap är riktat till hela mänskligheten. Guds uppenbarelse i Kristus och i Skrifterna är oföränderlig. Genom den talar den helige Ande fortfarande i dag. Han upplyser människors sinnen i varje kultur att på nytt förstå den uppenbarade sanningen. På så sätt uppenbarar den helige Ande allt mer av Guds mångfaldiga vishet för hela kyrkan.”
I de finländska pingstförsamlingarna tror vi att Gud också talar genom de karismatiska nådegåvorna. Vi betraktar dock inte något som Guds tilltal om det går emot eller ställer sig över Guds Ord. Inte heller ersätter tjänandet med andliga gåvor Guds Ords auktoritet och förkunnelsen av Ordet. De karismatiska gåvorna och fenomenen är underordnade Ordet och måste alltid prövas i ljuset av Bibelns hela uppenbarelse.
I utövandet av nådegåvorna ser vi balansen mellan Guds Ords principer och den helige Andes omedelbara verkan som avgörande.Till exempel i användningen av profetians gåva följer vi aposteln Paulus uppmaning: ”Släck inte Anden, förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda” (1 Tess. 5:19–21). Den helige Ande leder alltid till Ordet och lär oss att respektera det. Alltid, när vi försöker förstå och leva efter Bibelns sanning, behövs den helige Andes livgivande medverkan.
@ Gabriel Grönroos 2026
Litteratur/källor:
Gerdmar, Anders: Guds Ord räcker, Areopagos, 2016
https://de.wikipedia.org/wiki/Leipziger_Disputation
Ortlund, Gavin: What it means to be Protestant, Zondervan Reflective, 2024
Suomen helluntaiseurakuntien Uskon pääkohdat, Aikamedia, 2014
Salmela Heikki (red.): Raamattu – Jumalan pyhä Sana, Aikamedia 2021
Warrington, Keith: Pentecostal Theology, T&T Clark, 2008
Pingstkyrkans idéhistoria – del 4 – Bibelns auktoritet
Mycket av pingstkyrkans teologiska resonemang och bibelförståelse bottnar i de upptäckter som gjordes i bibelläsningen under 1500-talets reformatoriska processer. Ambitiösa pingstteologer hävdar naturligtvis att det är från Bibeln man hämtar sin teologiska hållning. Men den ambitionen hade också en del bibelläsare redan på 1500-talet. Mycket av det som pingstkyrkan idag omfattar som bibliskt, kan man också känna igen i den anabaptistiska och den ”radikala reformationens” teologiska resonemang. Men även andra kyrkor i historien har bidragit till den sammantagna pentekostala teologiska förståelsen.
Därför publiceras här en serie artiklar om olika teologiska (åter)upptäckter som gjordes på 1500-talet och senare och som fortfarande delas av pingstkyrkan idag.
Del 1: Troendedopet
Del 2: Den fria kyrkan
Del 3: Alla troendes prästadöme
Del 4: Bibelns auktoritet
pingstfi.blog 